Ack, ljuvlïgheters ljuvlighet, vilket besårande väder vi haft de sista dagarna. en värme som mitt i sommaren, strålande sol om dagarna och ljumma, ljusa kvällar med blekt månsken och matt glimdrande stjärnor. Nu är våren här på allvar, man tycker sig nästan se, hur bladen skjuta fart på buskar och träd.

Idag hämtade Rut mig i Skandia på middagen och så gingo vi till Skansen. Där slogo vi oss ned på en liten friluftsservering nedanför Bredablick och njöto i fulla drag sv sol och vårluft, späd grönska och – citronil och bakelser.

Till middag åto vi cacao och smörgås och sedan gingo vi till “Kungsholms” och såg “Barnet mitt” som var riktigt trevligt.

Apropos smörgås, det är verkligen härligt, att tiderna nu blivit så förbättrade. Nu kan då dyr- och kristiden knappast utgöra det stående samtalsämnet längre. Nu finnes ju nästan allting, både i matoch klädväg och förresten allt vad till livets nödtorft hörer. Visserligen äro ju priserna betydligt högre än förr, men hur det nu är, tycks det också överallt finnas mera pengar än förr. Gud ske lov!

I tisdags voro vi förstås på Franz von Vecsey konsert igen och där voro en hel del bekanta bl.a. Maja Jansson och herr Husén i Skandia samt Eric och fröken Persson. Den senare är en liten rar, förlovad flicka från Eslöf. Hon går på hushållskurs häruppe och under tiden har Eric synnerligen energiskt tagit henne “under sina vingars skugga”.(Hon är ju söt, vet jag – och “såna ä’ kararna”)! Men inte tar hon den där förlovningen så vidare allvarligt inte, stackars barn!

Men för att återvända till Vecsey, även denna gång höll han mig fången med sina toners makt. Publiken var om möjligt ännu mer entusiastisk än förra gången, och gav sig inte förrän han hade givit fem extranummer, bl.a. valsen ur “Alrleqins millioner”, som frambrakte fullkomliga ovationer.

Onsdag eftermiddag tillbragte jag med att plocka groddar av potatis nere i källarn. De’ ä’ rent av fasaväckande, vad potatisen frodas och växer därnere. Och en så massa vi har där sen! Sannerligen jag vet var jag skall göra av allt. 60 kg. har jag lyckats placera hos tant, men det finns mycket mera kvar och jag hann inte att plocka hälften en gång. Usch!!

Både på torsdag och fredag eftermiddag ha vi sytt flitigt och ordnat med en del kläder. Jag har sytt en stor beigefärgad krage till min gröna dräkt och satt ett skärp runt kappan, så nu är den riktigt “snobbig”. Och nu skall jag ta itu med att sy vita blusar o.d., för det kan sannerligen behövas i denna värmen.

Nu tror jag, att jag skall skriva ett brev till Bruno och tacka för brevet till min födelsedag.