Kära Du! För att nu gottgöra Dig för den långa tystnaden av hela 14 dagar, som gått sedan jag sist skrev, får jag väl nu försöka att plita ihop riktigt mycket. Inte har jag egentligen så mycket att tala om, ty dessa 14 dagar ha varit ganska lugna, men ändå så…
Sist nämnde jag visst att vi skulle gå på “La Traviata” Och där voro vi må Du tro och njöto av Skilondz konstmässiga drillar. Hela den operan är förresten ganska njutbar. Men ack, så tragisk!!! Inhöljd i den mest förföriska, snövita spetsdräkt, med lockar omramande det bleka anletet, dör Violetta på slutet i sin älskades armar. Ett offer för galopperande lungsot.
Men sjunger och drillar gör hon med sitt sista andedrag och det tycker jag är ganska bra gjort. Dagen därpå voro vi och sâgo Bonny Johansson dansa på Musikaliska Akademien. Så förtjusande näpet, nätt och rart det var. Än svävade hon omkring som en vårdröm i luftiga, vajande slöjor, än trippade hon i lustiga mamelucker och bahytt och än stampade hon omkring, som en riktig tjyvpojke. Särskilt en munter och livlig Humoresk av Sade, och “Dorfschwalben” av Strauss voro bedårande.
Alla hennes dräkter voro alldeles enastående vackra och hon hade själv komponerat dem. Blommor och applåder i massor förstås. Hon accompanjerades av en ung hr Baranovsky, som även spelade ett par solonummer särdeles sympatiskt och fick sin beskärda del av bifallet.
Söndagen efter var det alldeles härligt väder, och på förmiddagen var jag med Eric vid Råsunda och åkte kälke. Det var riktigt livat att uppliva gamla “åka-i-liden” minnen. Naemi hade varit för lat att gå upp så tidigt, men längre fram på förmiddagen hade hon varit med pappa och morbror Martin, som för tillfället gästade staden, på Brunnsviken och sett passagerarflygningar.
Det kostade 100 kronor att få flyga 10 minuter och morbror erbjöd Naemi att ta en tur. Men kan Du tänka Dig, hon ville inte. Ack, ack, att inte jag var med!!! Att få sväva omkring högt uppe i luften i det strålande vintervädret och se människorna därnere bli allt mindre, att få göra några djärva svängningar… oh, en sån idiot!! Du må tro jag grälade på henne.
På eftermiddagen voro vi först på Kastenhof, och sedan superade vi på Fenix med ty åtföljande, åtråvärda lilla konjak för herrarna. Trobäcks orkester spelade i kaféet och spelade utmärkt och högt över estraden blinkade fågel Fenix en vemodig hälsning från den tid, då Rolf här förljuvade stockholmarnas tillvaro och Nalle fick glädjens vågor att gå höga fram mot slutet av programmet. “Följ med mig till Honolulu, där ä’ ett paradis.” Jag tycker mig riktigt se Rolf därframme med sin välsittande frack, röda silkesstrumpor och lackskor och sitt “bedårande” leende.
På tisdag bjödo Edvard och pappa på “Rigoletto” med Skilondz och Wilhelm Beck (en holländare) som gäster i huvudrollerna. Skilondz briljerade som vanligt och Beck hade en visserligen kraftig röst, men jag tycker den saknade klang. Hislop däremot, som den unge lättsinnige hertigen, fyllde hela operan med sin stämmas välljud. “Rigoletto” är förresten mera svårsmält, tycker jag, fast där förekommer en härlig duett i andra akten och en ljuvlig kvartett (eller va’ de’ va) i fjärde, strax innan den sköna (va va de hon hette nu igen) jo vänta Gilda! (ack, ett sådant namn) av sin egen fader (av misstag) mördades. (Hu, att alla operor ska sluta så tragiskt.)
Edvard och pappa skojade förstås väldeligen som vanligt när de komma tillsammans. Bl.a. roade de sig med, att istället för programmets högtravande text med de storståtliga namnen, läsa en betydligt förenklad sådan med skådespelarnas helt prosaiska vardagsnamn. Exempel: “Conny Molin ä förbannad på Beck för att Beck givit det rådet att slå Molin i skallen, så han kolar av, på det att Hislop må kunna lättare erövra Molins fru Söderman”. “Hislop tolkar i en glödande kärlekssång sina känslor för Skilondz, som emellertid ä rädd att Beck ska komma och få höra Hislop” o..s.v. Du kan tro det lät komiskt.
Efter teatern blev det supé på Fenix igen, men sen dess (det var tisdag i förra veckan) ha vi inte varit på någe galej mer än Kungsholms igår. Istället har jag arbetat alldeles fruktansvärt i Skandia. Tidigt om morgnarna och sent om eftermiddagen har jag varit där och är alldeles trött i huvet av allt räknande och skrivande. Oh, vad det ska bli skönt då jag lämnat från mig alla taxeringsuppgifter och bokslutsuppgifter. Då skall jag sannerligen bara göra det allra nödvändigaste sedan under nån tid och vila mig och läsa tidningen etc. Eller jag kanske t.o.m. tar mig ledigt ett par dagar.
Förra söndagen voro Naemi, Eric och jag på skidor till Saltsjö Duvnäs och gingo därifrån på isen. Jag hade vindtygskappan, gymnastikbyxor och raggar etc. och det såg nog så trevligt ut, men du milde vad folk härinne i stan tittade! Och på tåget satt häradshövding Kinnander i Skandia och jag kände mig något enkel då jag slank förbi honom i mina byxor.
Det var också en ljuvlig vinterdag med strålande sol över den snöbetäckta isen. Det är verkligen en härlig känsla att få skida iväg så där över de öppna snövidderna. Och sedan förfriska sig med varmt kaffe och bakelser på ett kondis och så iväg igen!
Imorgon hade jag gjort upp med Eric att jag skulle följa med honom och en skånsk flicka här, som han känner och “tolka” på Brunnsviken. Hon skulle rida och Eric och jag skulle åka skidor efter. Men ack, i början av denna veckan smälte snön bort, och fastän det nu har frusit på igen, finns det dock ingen snö ett skida på. Och på blanka isen går det ju inte. Det skulle allt bli härliga kullerbyttor!
Eric ringde just nyss, och frågade hur det skulle bli imorgon. Och vi stodo och “pjattrade” och fånade så länge i telefon, så att jag till slut av pur trötthet måste sätta mig på golvet. Och talade den uslingen om, att han setat hela tiden! Till slut bragte jag det därhän att han beskyllde mig, oskyldiga lamm, att vara en “ful fisk.” Att tänka sig – stå och “dilla” så i telefon, jag som avskyr långa telefonsamtal.
Naemi är ikväll ute och “svänger” sig på “Palladium“ med en ung stilig herre. Det är så, att hon av byrån fått i uppdrag att stenografera ett filmstycke på “Skandiafilm” och det har varit denna unga herre, (amanuens – jo,jo men) som dikterat. Nå, när nu styckets bov efter massor av spännande och hårresande poänger, äntligen fått sina gärningars lön och det blivit frid, fröjd och “fest i Kapernaum” d.v.s. stycket är slut, har herr amanuensen bjudit Naemi på “Palladium” och jag sitter härhemma helt solo, grön av avund. Hoppas de uppföra sig passande. Jag erbjöd mig visserligen med min vanliga takt och finkänslighet att ledsaga Naemi i egenskap av förkläde men mitt nobla erbjudande mottogs endast av kallt förakt!! Kan man tänka sig!! Som dr Lundberg brukade säga.
Idag har jag städat här i rummet så nu är det så fint så. Dvs gardiner, dukar och överdrag kunde ju vara litet renare, men jag har sopat det värsta skrotet under möblerna, dammat av de ställen där det syns mest, och plockat bort diverse, brödfat, gamla tidningar, böcker, brev etc. som eljest brukar belamra alla plana ytor i rummet. Och så ha vi björkris, som vi själva drivit upp, som nu börjar sticka fram de näpnaste små ljusgröna blad och dessutom härliga röda tulpaner i en kruka och vas. Dem fick Naemi häromdagen av ett par stackars “offer”.
Hjärtligt välkommen hit på en liten pratstund, så skall jag göra mig till och försöka baka “cremeortarter” och bju’ på kaffe. Det är nämligen Naemi som alltid annars “står” för “Cremeortarterna”. Och ta’ så med dig ett par av de där utmärkta cigaretterna med halmmunstycken, som du skickade mig prov på sist, så är du ännu mer välkommen!
Nu kämpar mitt bättre och sämre jag om vad jag skall göra, när jag slutat detta brev. “Ta nu fram det där färdigbroderade linnet och sy ihop det och klipp sedan till och börja på de där flanellbyxorna, som ännu i form av två meter blårandig flanell vila i lådans djup och glömskans hov. Och så har du åtskilliga strumpor att stoppa,” viskar det bättre jaget med melodisk röst.
– “Åh, ge katten i byxorna och det andra mojet” fnittrar det sämre, “ta den där skojiga boken, du fick låna häromsisten och läs ut den. Och sen kan du spela en stund och ha lite trevligt!” Ack, vilken månne avgå med segern? Den där boken är så trevlig, och de där strumporna måste snart stoppas! Vänta, jag skall kasta slant om det- Gubbe blir arbete – pil nöje. Få se nu!- Hej, så där – det blev pil! Vila i frid linne, byxor och strumpor. Hoppas att han får henne!! Tjänixen på dig!
