Söndag den 9 december 1917. Gemytligt och trevligt, som vanligt.

Oj, ett sånt liv vi förde här i natt! Först igår eftermiddag gick jag klockan 2 direkt från Skandia till doktor Lundberg. Först pratade jag en lång stund med fröken Hassellund, Hanna och Elise och blev bjuden på kaffe och härliga skorpor och vetebröd. Sen doktorn hade kommit, satt jag inne hos honom och pratade en halvtimme, gemytligt och trevligt, som vanligt. Bl.a. vägde han mig och jag befanns väga drygt 66 kg! Du milde himmel! Jag är tvungen att banta!

Sen gick jag och gjorde en del uppköp till vår “synatt”. Denna skulle inte börja förrän klockan 10, så Naemi och jag gick upp till Maja ett tag först. Där var också Olle Dahl, en ung systerson till Maja, och vi fick kaffe och spelade och dansade värre. Vi var just som bäst i farten då vi måste ge oss hem, för att ta emot de andra.

Vi började så småningom med att elda en brasa och dricka té och sydde så flitigt under “äpple och karamellkäk”. Då och då tog vi (d.v.s. Elsa, Greta och jag) oss en cigarett för att pigga upp de domnande livsandarna. Vid fyratiden kokte vi en andra omgång té inne hos tant, och snörpte sen på till klockan 5.

Då skulle Elsa och Greta ge sig i väg hem till Elsas. Och Naemi och jag skulle följa dem. Strax innan vi skulle ge oss i väg, flög “pippi” i oss, så vi letade fram en kolstång och svärtade ögonbrynen och en lång stång rött läppsmink och totade till oss förfärligt. Sen bytte vi hattar och kappor och gav oss så i väg. Vi tänkte nästan, att vi skulle råka ut för något äventyrligt, men det var närapå folktomt, blott en och annan ensam, fredlig nattvandrare.

Men när Naemi och jag just kommit in i vår port, hörde vi ett högst äventyrligt skri och när vi skyndade oss att kika ut, såg vi en kvinnoperson sätta i väg nerigenom Drottninggatan förföljd av
en karl. Usch då!!

Klockan 6 kom vi i säng och så måste jag upp halv 11 för att gå till en gymnastikövning i Johannes brandstation. Det gick då inget vidare bra, tycker jag. Och hela eftermiddagen ha nu Rakel och Elsa suttit här och vi ha illslöat gräsligt.

Men ett tag brusade vi upp värre och råkade i en synnerligen livlig diskussion om kristendom, missionsverksamhet etc.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926