Har nu inte yttrat mig om mina göranden och låtanden på 14 dagar nästan. Tiden är sig förresten ganska lik. Lika “forpellat” fort går den, lika dyrt är allting, lika ont om pengar har man o.s.v. När man som jag t.e.x. är i besittning av 2.07 kronor den 16 november och har i utsikt att av detta kapital ge ut 2 kronor för tvätt och sålunda äger summa 7 öre till bestridande av diverse omkostnader under de återstående l4 dagarna av månaden, då känner man sig onekligen ganska enkel. Av mina pengar på banken vill jag inte ta ut, så det blir väl att “slå en vigg” av Rakel.
Nu, må tro, att jag är flitig och nyttig nere i Skandia om dagarna. Jag skriver och skickar iväg kontokuranter av alla krafter. Och så allt emellanåt kommer en inspektör stickande med ett brev, vari han anhåller om så och så mycket pengar, och då blir det att göra upp kalkyler, underställa Stedts prövning, bevittna ett meningsutbyte (ibland ganska hett) mellan Stedt och Rosén, och till slut ge kraken sina pengar. Det är inte litet komiskt att höra, när Stedt och Rosén brakar ihop, och Stedts “nej, min lilla vän”, ytterligare distraherar den redan förut inte så litet upprörde herr Rosén.
Det härligaste med att ha mycket att göra är, att tiden går så fort. Innan man hinner blinka, är det att gå till lunch, och sen man kommit därifrån är det inte långt kvar till Klockan halv 5, då befrielsens timma slår. Ibland får man ju stanna lite över förstås.
Och så knogar man Drottninggatan uppåt och sitter snart vid middagsbordet. Där är städse stor omsättning både på människor och mat, bägge sakerna lika omväxlande. Bland god mat räknas salt kött och rotmos, kåldolmar och köttbullar, av mindre gouterad märkes lever (a’la galosch) samt fisk och pepparrotskött, de båda senare därför att man aldrig kan bli mätt av dem. Men utmärkta soppor har tant nästan jämt.
Och vi äta kolossalt. Förr skulle jag ansett det omöjligt att “lägga in” sådana kvantiteter. Jag förstår inte, men man känner sig hungrig nästan jämt. Kan äta när som helst, nästan vad som helst och hur mycket som helst.
Nu har jag börjat läsa engelska med Ragnhild för en avgift av 1 krona per lektion. Vi läsa om tisdag eftermiddag och hon är verkligen energisk, så det kommer nog att gå bra. Och mig skadar det sannerligen inte att uppliva gamla grammatikminnen.
I måndags kväll voro Rakel, Elsa, Naemi och jag bjudna till Eric. Han slog riktigt på stort, bjöd först på premiär av “Alexander den store” på Röda Kvarn, och sen på kaffe (medfört i termosflaska från regementet) och härliga bakelser framför brasan i sitt trevliga rum. Vi hade det riktigt gemytligt, och gjorde oss ej alls några samvetsförebråelser för att vi hade skolkat gymnastiken.
