Igår var det Naemis födelsedag och jag uppvaktade henne på morgonen med kaffe och kakor samt presenter, som kommit hemifrån på lördag. Så hade jag präntat ett vackert kort med “De hjärtligaste gratulationer på födelsedagen” omgivet av blommor och blader. Hon blev särdeles glatt överraskad.
På kvällen hade vi en liten tebjudning Rakel, Elsa, Nina och Elin Berg och njöto i fulla drag av mammas vetebröd och kakor samt den ljuvligaste stora vetekrans med socker på, som Naemi fått av tant. Och pratade, skojade, sjöng och spelade luta gjorde vi värre. Strax före 10 begåvo sig gästerna av, glada och upprymda, och jag följde Elsa nästan ända hem.
På tisdagen i förra veckan startade vi en syklubb här. Medlemmarna äro “vi fyra” samt Greta Anneld i Skandia, och vi skola samlas en gång i veckan i varandras “hem”. (Här är det ju egentligen bara Greta, som har hem).
Både fredag och lördag var jag på “bio”. Först på “Löjtnant Galenpanna” på Brunkebergsteatern. Det var Elis Olsson Ellis, som levde galen och var ganska rolig, annars var det egentligen ingenting. Men musiken var utmärkt.
På lördag var jag med Naemi på “Jorden runt” och såg “Dorian Grays porträtt”. För den, som läst Oscar Wildes bok, blev nog stycket en besvikelse. Men det var ju underligt och gräsligt hemskt på sina ställen, och huvudpersonen, Bernd Aldor, spelade mycket bra.
Söndagen den 30 september hade “Gymnos” utflykt till Ersta skolhus. Först åkte man spårvagn till Roslagstull, där vid 9-tiden på morgonen 21 stycken gymnaster voro församlade, däribland ett rätt avsevärt antal herrar. Granfelt själv behagade ej infinna sig, senare fick jag höra av honom att han varit bjuden till landet av dr Sune.
Vi marscherade emellertid iväg. Jag fick i sällskap en nypresenterad yngling, herr Rehn, och vi konverserade värre om teater, litteratur, musik, gymnastik, sport, idrott m.m. Den 18 km långa vägen tillryggalades jämförelsevis fort.
I skolhuset var arrangerat med té åt allesamman, härligt té, som smakte maffe till våra medhavda smörgåsar. Och sen fick vi förstås tag i ett dragspel och svängde gladeligt om i skolsalen under ett par timmar.
Då tackade vi och drog hädan nedåt Näsby station, högljutt sjungande den ena visan och gånglåten efter varandra. “Har ni eran julgran kvar, vi har våran julgran kvar,” m.fl. snillrika, men taktfasta bitar. Tåget var så fullsatt, så vi fick klämma ihop oss som packade sillar på plattformarna och bron mellan två vagnar, och där skojade vi väldeligen under färden till stan, dit vi anlände vid fyratiden, synnerligen nöjda med vår utfärd.
På måndag var det Naemis födelsedag. Redan på lördag hade det anlänt en låda hemifrån, som jag omsorgsfullt dolt undan. På morgonen steg jag jämförelsevis tidigt upp, kokte kaffe, dukade fram vetelimpa och havrekex och lådans innehåll, jämte ett par paket. Placerade så ett vackert präntat handmålat kort med “De hjärligaste gratulationer på födelsedagen” mot blomstervasen på bordet, fattade så lutan och sjöng enligt gammal god sedvänja “Lucia heter denna dagen”, tills födelsedagsbarnet slog upp sina sömndruckna ögon och blev synnerligen glatt överraskad förstås.
På eftermiddagen hade vi tesupé för flickorna Berg, Elsa och Rakel och förde ett fasligt liv. Hade det förresten riktigt gemytligt.
Du milde!! när jag nu läser igenom det förut skrivna, ser jag att jag skrivit om Naemis födelsedag förut. Ack, ett sådant slöseri med papper och penna i dessa dyra tider, för att inte tala om hjärnansträngningen!!
Idag var symfonikörens första övning i Auditorium. Där församlades en faslig massa damer, väl minst 100, och hälsades av kapellmästare Schneevoigt, som var särdeles trevlig och gemytlig. Och så började vi skråla av alla krafter, jag alt förstås.
På den första konserten, som skulle gå av stapeln den 10 december, skola vi sjunga “Requieme” av Cherubini, och den blir nog härlig i 6-stämmig kör. Det gick förresten ganska bra för att vara första gången. Vi fingo skriva under kontrakt, där vi bl.a. utlovades 5 kronor per övning och 5 kronor per konsert, som vi deltaga i. Så fick vi förbinda oss att på konserterna uppträda i helt vitt, så nu måste man skaffa sig någon slags vit klänning.
