På onsdagen hade vi det andra symötet, denna gång hos Rakel. Och på torsdag var det ett stort evenemang i Skandia. Då skulle vi nämligen efter sju sorger och åtta bedrövelser, äntligen få vår lunch. Den skall serveras på “S:t Eriksrestaurangen” vid Arsenalsgatan, hörnet av Nybrogatan, och där få vi smör, bröd och varmrätt för 90 öre, som den älskvärda styrelsen beviljat, samt ett par ostskivor, sill och kaffe (konstig sammansättning) för 20 öre, som vi få punga ut med själva.

Igår var som sagt första dagen. Vi äro indelade i två lag, Klockan 12 och 12.45 och sitta tre vid varje bord. Jag är i 12-laget och har till bordskamrater Ingvor Berg och Gustaf Andreasson. Vi äro de enda bland damerna, som ha en herre vid vårt bord. Men vi ha riktigt gemytligt. Vi kommo så tidigt, att vi fingo ett utmärkt fönsterbord med utsikt åt Berzelii park, Nybroplan, “Dramaten” och Strandvägen.

Just som vi som bäst käkar den till pytt i panna eller dylikt förvandlade kalven och slåss om brödbitarna, (4 per kupong), ostskivorna och sillsvansarna, kommer vaktparaden tågande. Tre kvart är ju ganska knappt tillmätt, men idag fingo vi ändå 10 minuter över. Och då ansåg herr Andreasson, att vi lämpligast borde utnyttja dessa 10 minuter genom ett besök i Parkcaféet. Vi rusade dit, och på den fenomenalt korta tiden av 13 (således 3 extra) minuter, hunno vi sörpla i oss var sin ischoklad, äta en bakelse, betala, och hinna ner till Skandia. Rekord!