På måndag förmiddag var jag på en liten avskedsplombering hos doktor Tor. På kvällen var Rut, Niels och jag på Vita Bandet i Slottsskogen. Sedan följde han med upp, och vi spelade och pratade lite. “De’ va’ värst va’ Niels skojade upp sig”, tyckte Rut sedan. Ja, han var verkligen litet livligare än eljest. Jag undrar hur förhållandet honom och mig emellan egentligen kommer att gestalta sig i framtiden.
Än har han aldrig sagt ett ord om, att han tycker om mig. Bara skrivit. Och jag har ju skrivit till honom, att jag inte alls kan älska honom. Och jag tror inte jag kommer att någonsin göra det. Gud vet, vad det egentligen blir av mig till slut.
Ja, på tisdag kväll reste jag. Pappa, Rut, Naemi, Hjalmar, fru Dahlén, Elin och Niels följde mig till tåget. Lille pappa hade köpt mig biljett till andra klass, så att jag skulle få det bekvämt. Strax bortom Alingsås, stod jag och tittade ut vid en stor station. Där promenerade en hel del beväringar fram och tillbaka. En av dem tittade skarpt på mig, då han gick förbi, och sade halvhögt med franskt uttal Judit Boudin. “God dag Erik Wessman”, sade jag, som då genast kände igen honom. Och han kom förstås fram till fönstret och vi började uppliva gamla minnen.
Då tåget satte sig i gång, gingo vi in i en tredje klass korridor, och stod där och pratade, ända tills Erik, till sin stora sorg, måste ta adjö i Skövde. Han ser verkligen ovanligt trevlig ut. Vi påminde varandra om en dag för längesedan, då Elsa Lj. och jag voro och hälsade på honom och Hugo i Alingsås. Det var så trevligt, vi blevo bjudna på middag hos dem, och sen rodde vi på ån mest hela dagen. På Eriks enträgna bön lovade jag att skriva till honom och skulle genast få svar förstås med roliga fotografier från beväringslivet o.s.v.
Vid 8-tiden på morgonen voro vi framme i Stockholm, och jag styrde genast kosan till Feiths där jag drack kaffe. Sen gick jag några ärenden och ringde upp några stycken. Av Anna-Lisa fick jag höra, ett hon redan samma förmiddag skulle resa hem, så jag följde henne till tåget. Och sen reste jag hit ut till Nysätra, för att börja den gamla vanliga enformiga trallen igen.
