På söndag morgon kom Naemi. Trots den tidiga timmen var Rut och mötte henne. Men jag välkomnade henne förstås i nattlinnet. Vilket föranledde en oration om “lata vrak” o.d. Nå, så småningom kravlade vi oss upp, Lillan och jag, som hade legat längst. Mamma gick till kyrkan, och Rut ooh jag städade och ordnade med middagen. Pappa hade redan på fredag farit till Värmland för att hämta hem Harry. Det var riktigt roligt att gå och pyssla med allehanda husliga sysslor. Sådant kommer jag ju så helt och hållet bort från hos doktorn.
Den stackars Naemi hade en sådan tandvärk, att efter middagen skickade vi av henne till doktor Tor för att få tanden utdragen. Hon, som ej sett honom förut, blev förstås slagen med häpnad över hans skönhet. Ja, han är verkligen förtjusande.
På eftermiddagen kommo Hermine, Hilding och Bruno upp. Vi pratade, drucko kaffe o.s.v. Rätt som vi satt där, anlände väl pappa med Harry. Vi hade inte väntat dem förrän senare på kvällen. Det blev förstås stor välkomstscen med pojken våran, som var så frisk och kry, och har så stiliga ben, så vi kunde inte låta bli att beundra dem allihop.
Vårt främmande gick jämförelsevis tidigt, och nu var familjen Boudin samlad fulltalig, för första gången på över ett år. Naemi och pappa spelade de gamla kära bitarna. “Fest grufs” och “Bella polka“, och jag satt i en stol och kunde knappt hålla tillbaka tårarna av idel rörelse. Hem, finns det väl ett ord, som har djupare innebörd!? Och så vårt hem, så vackert och lyckligt. Alla de gamla kära möblerna och tavlorna, humorn och musiken. Och så föräldrarna och syskonen, alla så begåvade, friska och lyckliga! Oh, Gud, måtte inte olyckan få insteg i mitt kära, älskade hem!!
Pappa hade i Arvika köpt en gammal fin Möllenborgsluta från 1814. En sådan ton! Så mjuka, innerliga tongångar i den och en sådan vemodsmättad klang i moll! Oh, jag önskar den vore min! Tänk, ett sådant sällskap i ensamheten. Att vid den få sjunga ut sin längtan och sina sorgsna tankar! Pappa har erbjudit mig att få ta sånglektioner i vinter. Jag skall börja så fort vi flyttat in.
