Igår hade vi skoj. Vid halv ettiden begåvo sig Elin, Rut och jag, försedda med väldiga smörgåspåsar, iväg till Tjörn. Det ligger en mil inåt landet, och där skulle bli en fest. Vi marscherade friskt på, under avsjungande av “Vi gå över”, “Tre trallande jäntor”, beväringsvisor och frälsningsarmésånger i brokigt virrvarr. Folk, som såg och hörde oss, trodde väl, att vi voro nyutsläppta dårar.
Vid halv tretiden kommo vi fram. Då stod kyrkoherde Holm där och höll föredrag. Inte allas pimp, näskott. Jag hälsade på honom sen. Efter föredraget va vi och drack kaffe och satte i oss de smörgåsar, som vi inte slukat på vägen. Vi levde rullan, så de oskyldiga naturbarnen från detta härliga Tjörn, betraktade oss med fasa och ogillande målade i sina bildsköna anletsdrag. Bl.a. fick vi inga skedar, utan fick röra med en träpinne. Det skulle vi betala ett öre mindre för, tyckte vi.
Efter kaffet gnodde vi upp till kyrkan, där det skulle bli konsert. Där flög jag ögonblickligen upp i de blå rymderna, då Fr. Erlandsson sjöng. Oh, härligt!! Men ack! Jag hamnade hastigt på denna jämmerdal igen, då folkskolekören unisont klämde i med en sång, så att det slog lock för öronen. Jag funderade på att obemärkt försvinna från stridsplatsen sen, då jag fick syn på en oskyldig Tjörnyngling, som såg så ohejdat ointelligent ut, att jag måste ta till näsduken för att inte skratta högt. Och sedan var det en verklig njutning att studera denne av hjärtat oskyldige, unga lantbo.
Efter konserten bar det av till lekfältet. Där tillbringades en timma med att avbörda sig onödig fetma d.v.s. leka ringlekar. Vi hoppade och dansade och gnodde värre än en individ på Hökällan, som har anfall. Det var en käck chalmerist och några stiliga studenter där, som jag gnodde mest med. Men beskriv min fasa, då det enkla naturbarnet från kyrkan med tydlig avsikt att “ta” mig kom dinglandes i riktningen mot stackars mig. Jag dök skyndsamt utanför ringen, för jag kände att jag inte skulle ha kunnat hålla mej för skratt.
Efter ringlekarna, delades sångarpriset ut. Hemskt orättvist förresten! Den “lock-för-öronen-slående “kören” fick priset. Sen blev det hopperi igen ända tills vi drog iväg hemåt. Hem anlände vi vid halv 1-tiden. Hade varit borta 12 timmar precis. Åh, vad smörgåsarna, pannkakorna och syltet, som lilla morsan dukat fram, smakade. Och att sen få krypa i säng. Ach, sybaritisch!
