Sen jag nu sist skrev i denna lilla dagboken har jag upplevat förfärligt mycket förtjusande roligt. Vi for som sagt på onsdag och hela resan var en enda “rolighet”. Fastän jag väntat mig mycket roligt, hade jag inte tänkt att vi skulle få så förfärligt roligt. Jag har skrivit upp resan i en stor anteckningsbok, som jag hade med mig, för om jag skulle ha skrivit upp den i denna boken hade väl den tagit slut.

Det allra roligaste hade jag i Leksand. Hela tiden där åtföljdes vi av Bertil, en förtjusande rar och trevlig pojk. Vi, han och jag, voro mest tillsammans och blevo nästan lite kära. Men tyvärr voro vi så kort tid tillsamman, så… Idag har jag fått brev från honom. Ett sådant brev! Jag skall skriva tillbaka och säga att han inte får skriva sådana.

Igår kom mamma. Naemi, Greta, Rut, Werner och jag stodo bort i vägen vid berget och väntade på henne och förde skoj. Werner talade om sina upplevelser och vi skrattade, så vi kunde dö. Vädret har varit så otrevligt, sen jag kom hit till Sulvik (i tisdags kväll) att vi inte har kunnat bada en enda gång. Idag regnar det, oh, vad det är tråkigt!