Brevet kom inte iväg igår, så jag fortsätter väl en bit. Ah, vad jag skrattat åt Lillan idag! Vi ha nämligen, på grund av det särdeles älskvärda vädret – plask, plask, dropp, dropp – inte stuckit näsan utanför dörren mer än upp på vinden efter äpplen (ett var alldeles ruttet, usch!), utan vi ha roat oss inomhus. Bl.a. ha vi lekt att jag var Lillan och hon mamman och sen var jag en liten “nasse” och nöffade, vilket är hennes älsklingslek.
Och ikväll skulle hon tala om hur snäll “Ji-ji” varit mot henne, och det var då, hon var så rolig. “Ji-ji” har varit så “näll emot mig “började hon,”hon har bjutt mig på bio, å köpt sokila och konfekt åt mig, för ja’ skulle bli tjock, för ja ä så smaler, å så har hon gett mig mat, när jag var hungri å när ja inte ville äta upp vällinga, så slapp ja dä (förnöjt)”. Och så fortsatte hon: “Å så har ja fått spårvagnspengar (stolt) å frimärken, å när ja inte hade nått å göra, så feck ja stoppa hennes strumpor (stolt) å så ga hon mej böcker å läsa, å ja feck låna hennes fina färglåda och feck av hennes brevpapper, när ja skulle rita. Å så klippte hon en fin klänning å en liten hatt te min pappersdocka, å så feck ja borsta tänderna varenda kväll (ej fullt så förnöjt) å (med entusiasm) så feck ja låna hennes skor, när ja skulle leka Chaplin (synnerligen smickrande för mig) å sa ble ho inte arger, när ja rufsa till hennes hår, fast hon hade så fina lockar, å de blir Rut alltid”. (Där får man höra!). “Å så feck jag dricka upp grädden, å när ja ba henne, så “nöffade” hon och va så seter så”.
Ja, så där höll ungen på en lång stund och rörde ihop allt möjligt och var rysligt komisk. Vi ha, som sagt, haft en mycket stillsam dag. Spelat, läst, lagat mat och klippt pappersdockor o.d. Och så har jag skrivit två brev, tänk det!! Jag känner mig riktigt stolt! Men nog är det för sorgligt i alla fall, att ha två härliga, lediga dagar, och inte kunna ge sig ut ett dugg, för vädrets skull. För inte är det något nöje att plaska omkring i modden och bli kall och våt om fötterna och förkyld och snuvig. Usch!!!
Sannerligen om jag inte vore med.i S.A.S.K. = “Skandias Antisvordom Klubb”, skulle jag lätta mitt sinne i några väl valda ordalag. Ja, jag tror t.o.m. att, om det inte vore för det oskyldiga lilla barnets skull, så skulle jag ändå rikta klubbkassan med åtminstone 25 öre. Det kostar nämligen 5 öre att säga ett fult ord och det är hederssak. Men, jag tror då inte att t.ex. Herr Husén (som vi tjänar ganska bra på) är så noga med den hederssaken utom Skandias murar och ur räckhåll för våra påpassliga öron! Nu är klockan visserligen bara en kvart i 10, men jag tror ändå jag kryper ner i “snarkofagen”.
Det är allt bra skönt, att få ligga imorgon med. Adjö för denna gång!
