Gott nytt år, Rutan, och många namnsdagsgratulationer, fast det kommer lite’ sent! Ni undrar väl hur Lillan och jag har det häruppe, och vi ha inte lessamt. Nä då! Om förmiddagen är ungen för det mesta tillsammans med Greta Andreasson och på eftermiddagen hittar vi alltid på något trevligt.
Vi har varit på bio ett par gånger, och så har vi varit och badat (särdeles angenämt) och det ena med det andra “å så, å di.” På Nyårsdagen skulle vi festa lite särskilt, så jag köpte konfekt och glögg och så hade vi lutfisk till middag och sedan skulle vi gå på någon biograf. Vi fingo springa hit och dit, innan vi hittade en på Drottninggatan, där barn fick komma in. Efter att ha njutit av Charlie Chaplin o.d. skyndade vi hem och lagade risgrynsgröt med mjölk. Mums, mums!! Tänk, vi fick nästan 1 och en halv liter mjölk den dagen! Sen fortsatte vi med äpplen och ovannämnda godsaker och hade så trevligt med små ljus i mina röda stakar. Och sen blev vi så sömniga att vi kröpo till kojs, fastän klockan var bara halv 11. Vi sovo alltså in det nya året.
Då vi frukosterat på Nyårsdagen hämtade vi ner “skidmojängerna” från vinden- (det var härligt vinterväder) och så åkte vi spårvagn till Tranebergsbro och skidade sedan till Drottningholm. Lillan är riktigt styv må ni tro. Hon klarade bl.a. den långa backen vid Nockeby, där många stora stodo och inte vågade sig ner. Vi hade tänkt att få komma in och bese slottet- nej då, det ville inte ungen. “De’ ä’ mycke roligare å gå på skidor”. Så vi gingo tillbaka också, hade således gått sammanlagt omkring en mil. Tänk, så bra gjort av Lillan!
Jag var bjuden på middag till Petterssons, så jag skickade ungen till Greta. Det var fin middag, må du tro, fågel och vin o.d. m.m. Så gott som direkt från bordet gick jag till Röda kvarn för att se premiären på “Ingmarssönerna”, dit jag ju länge haft biljett. Det var alla 10 akterna, som nu skulle visas, men jag gick efter de fem första. Dels var det – fastän visserligen mycket stämningsfullt och vackert – lite långsamt – dels satt bredvid mig en herre, som oupphörligt verkade “snuvig” utan näsduk och irriterade mig “hemskt”, och dels hade jag lovat Maja att komma tillbaka dit. Så resten får jag väl se i sällskap med Naemi sedan.
Hos Petterssons var det egentligen ganska tråkigt. Ingen ungherre. Den ende, han som skulle blivit min kavaljer, Majas systerson, hade – försovit sig. Varit på vaka förstås och på eftermiddagen lagt sig att vila en stund med ovannämnda sorgliga resultat. Så han kom inte alls.
Idag hade jag tänkt att resa till Grillby och vara där över helgen, men så har det blivit ett så eländigt väder, att jag totalt miste lusten. Och Lillan var heller inte så pigg på det. Så vi beslöto att spara in respengarna och köpte biljetter till “Prinsessan, som inte ville skratta” på Oscarsteatern om Trettondagen i stället, och så skrev jag ett kort till Grillby och tackade så mycket, men tyvärr… etc.etc. (vi blev ditbjudna före jul, ser du).
Nu sover Lillan sedan länge borta i Naemis säng och hon är så söt och rödblommig och näpen, där hon ligger. Ni må tro, att vi har pusskalas ibland. Man jag har alls ingen lust att sova. Fattas bara det, lördagskväll med kaffe! Nu tror jag, jag skall börja knåpa ihop ett engelskt brev till Wivi! Tjenixen för denna gång!
