Framför brasans fantastiskt fladdrande sken. Igår var jag ute med honom en hel timme på förmiddagen och två timmar på eftermiddagen. Vi gingo till Jössefors och på hemvägen hade han sin hand i min ficka, för att jag skulle värma den. Så hade han ett par fingervantar, som vi lekte med som två små odygdiga barnungar. Det var så trevligt.

På kvällen gick Arvid fram och tillbaka utanför, han trodde väl, att jag skulle komma ut till honom. Men det gav jag allt sjutton i. Jag satt i mörkret i fönstret och hade roligt åt hans fåfänga promenad. Han är så arg på Kalle, säger Gerda.

Idag har jag legat nästan hela dan. Si, jag har ju haft så ont i frostknölarna. Men nu har jag varit uppe ett tag på eftermiddagen och Ingergård var här en liten stund. Usch, nu är det 25 grader kallt. Jag har inte varit med näsan utanför dörren på hela dagen.
Tänk, nu är den gamla kära Flora död. Janne var i stan med henne idag. Ja, hon har sannerligen tjänat länge och troget. Det kom så väldigt olägligt. Janne skulle nämligen ut på långskjuts på en 10 -l4 dar. Men därav blev intet nu. Och Gerda och jag som hade gjort upp att vi skulle få så väldigt roligt, mens han var borta. “Jo, jag tackar jag. Man ska inte ropa hej, förrän man är över bäcken”.