Lördag den 10 januari 1914. Calle behöll jag för mig själv.

Hemskt kallt!! Uhh!! Ja, jag läser, äter och spelar, och emellanåt sitter jag uppkrupen i spisen och huttrar. Nu har jag suttit framför brasan i en och en halv timme, men jag fryser ändå. Huhu!

I eftermiddag fick jag helt oväntat se en mycket omtalad person, rektor Dahlgren från Arvika. Han verkade att vara en ytterst sympatisk herre. Nu skulle Greta varit här, då hade hon väl blivit överförtjust. Hon, som beundrar honom så kolossalt.

När jag var i Åmot hos Perssons och satt och tittade på Verners fotografi, fick jag plötligt se ett bekant kort, Calle och – Klas. Jag “strök” kortet förstås, Klas klippte jag bort och skickade till Greta. Tänk, vad arg hon skulle bli! och Calle behöll jag för mig själv för att ha något att uppfriska mig med. Just nu sitter jag och tittar på och beundrar honom. Och ändå är han inte så vacker på kortet som i verkligheten. För han är rent av gudaskön. Sådana ögonbrynsbågar. En sådan profil. Den är som en romersk guds.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926