Så gula papperen har blivit med åren. Så spröda. De prasslar inte mellan mina fingrar, de knastrar på gränsen till att brytas av. Men mörkret har skyddat den spretiga blyertstexten. Det är inte alls svårt att läsa, även om själva ordningen på lapparna är svår att följa.
I den vänstra skrivbordslådan ligger en brun portmonnä innehållande en konstig nyckel som går till min träkoffert på vinden. I skrivbordslådorna finns en hel del plånböcker. Kanske där finns några kronor i några av dem. Släng det andra,
Åke, I min garderob i ”salen” står en stor kartong. Åke sorterar ut det skrivna o Judit har ett par sparbössor där. I skänklådorna ligger också några kronor. Vi skall hålla tyst för alla med detta jobbet. Lämna dock lite kvar.
Nyckeln till kamferkistan ligger i mellersta skrivbordslådan. Lämna lite grejer kvar i skrivbordslådorna, så det inte ser alldeles tomt ut, några papper, pärmar o.s.v
Vad är det vi skall hålla tyst om? Jag öppnar brevet som delvis täcks av dessa gulnade lappar, i silverskrinet som det står Oskar på, med snirkliga bokstäver…
