Tisdag den 30 april 1912. Tänk, att jag nu är 17 år.

Valborgsmässoafton. Min födelsedag. “O, hur härligt majsol ler,” “Våren är kommen.” Ännu ljuder studenternas vårsånger i mina öron. Jag har ovanligt nog ej haft någon bjudning idag, bara Mary Johansson, Elsa och Lilly Ljungström på kaffe. Tänk, att jag nu är 17 år. Det ligger nästan något romantiskt i de 17 åren.

I böckerna plägar ju nästan alltid den 17-åriga ungmön uppträda på sin första bal och naturligtvis bli mycket hyllad och mottaga ett par tre kärleksförklaringar! I böckerna ja! Men rakt inte i verkligheten. På eftermiddagen var Elsa och jag i Slottsskogen och såg och hörde studenterna. Där såg jag bl.a. den härlige, ståtlige, min ”Gösta Berling!” Han var så utomordentligt vacker, så jag moltittade på honom och han tittade tillbaka. På hemvägen bjöd Elsa på kondis. Jag ligger i sängen och skriver och klockan är redan över halv elva men det gör inget, ty imorgon ha vi lov från skolan, första maj lov.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926