Midsommardagen. Otroligt, men sant! Vi äro mitt i sommaren igen. Men – vilken sommar det hittills har varit! På grönskan kan man ju se, att sommaren är här, men värmen har den alldeles glömt bort. På våren hade vi ett par varma dagar, sedan blev det ju så torrt, men blåsigt väder, att man börja hysa de allvarligaste farhågor för skörden. Så kom det efterlängtade regnet. Men sen blev det heller ingen värme utan pinande blåst och då och då en regnskur.
Att stanna i staden en midsommarhelg, särskilt nu, då det varit två dagar, hade vi aldrig tänkt oss. Först funderade Naemi och jag på att resa ut till Herrön till Petterssons, men då jag talade i telefon med Maja och fick höra hur dyr resan var och att vi måste ha med oss en hel del matvaror, slogo vi det ur hågen.
En dag, då Rakel satt och pratade inne hos oss, komme vi plötsligt på en idé. Hon talade nämligen om att Dahls hade hyrt en villa ute på Ekerö, men som fru Dahl sedan alls inte ville resa dit utan farit till Göteborg istället, var villan fortfarande tom. Vi diskuterade hur utmärkt det skulle vara, om vi kunde få resa dit och vara över midsommar. Rakel ringde dagen därpå till herr Dahl och frågade, och det fick vi gärna.
Så på lördag middag befunno sig Rakel, Elsa, Naemi och jag kånkande på en massa gepäck på väg till “Viking” vid Munkbrohamnen för att avresa till Träkvista på Ekerön. Du milda, vad vi knogade. Naemi och jag hade med oss ett stort tungt kappsäcksfodral med sängkläder, en unicabox och en väska packade med kläder och matvaror, en stor bröd och äggpåse och så min stora ulster.
Och Elsa och Rakel hade ungefär lika mycket. Till slut anlände vi dock till båten och fick ganska bra platser. Men jag tror sannerligen att mina armar förlängts ett par tum. Rätt som vi satt i lugn och ro på våra platser i aktern och båten just lagt ut, fingo vi höra ett förskräckligt knackande under oss. Vi upp med en fart förstås och våra förskräckta ögon skådade en stor klädkorg av spån, som blivit placerad inne i rodermekanismen på något sätt, så att när rodret lades om, hela korgen klämdes ihop.
Vi hade ett fasligt schå att få fram den illa tilltygade korgen, som innehöll kläder (gudskelov att det inte var ägg, glas e.d.). Jag tyckte i alla fall synd om ägarinnan, som senare uppenbarade sig på arenan och förde ett fasligt leverne.
Då vi landstego i Träkvista regnade det! Särdeles angenämt, vitklädda som vi voro och Elsa och jag med tunna, vita hattar. Vi släpade emellertid iväg, som de värsta stadsbud igen, och kom så till villan. Här hade vi då gott om utrymme åtminstone. Ett stort rum och dito kök, stor glasveranda och jungfrukammare på nedre botten samt 4 rum, glasveranda och loggia i andra våningen.
Vi satte genast igång med kaffekokning för att pigga upp de domnade livsandarna och sutto snart käkande av alla krafter kring ett stort bord, som vi släpat ut på verandan. Sedan, då regnet upphörde ett slag, voro vi ute och tittade på naturen, som är förtjusande vacker här.
På natten skulle Rakel och Elsa ligga däruppe och Naemi och jag härnere. Naemi låg i soffan och jag på sofflocket. Men du milde, så hårt och obekvämt! Jag sov minimalt och var alldeles som mörbultad i kroppen på morgonen. Elsa hade frusit så förfärligt, så hon inte kunnat sova för det. Rakel och Naemi hade haft det bäst.
Vi hade förstås med spänning tittat på vädret om morgonen och till vår stora besvikenhet måst konstatera: kallt, mulet och regnigt! Så vi hade alls ingen lust att gå ut. Utan vi lagade mat, åt, diskade, slöade, spelade kort, rökte, (hu då!) läste och trakterade ett dragspel, som vi fått låna. Så förflöt midsommarafton.
På kvällen begåvo vi oss dock iväg för att se, om det inte dansades någonstans. Vi kommo först till något slags logehus, varifrån ljöd dragspelstoner och fottramp, men publiken där syntes oss allt annat än tilltalande. Vi fortsatte och kom till en loge, som låg alldeles förtjusande vackert med utsikt över gröna ängar och dungar, en vik av sjön och lummiga holmar. Här var det visserligen trevligare publik, men oh, så talrik! vi försökte visserligen att “dansa” men efter lite meningslöst skuffande fram och tillbaks, avstodo vi och gingo hemåt – under duggande regn.
Denna natten bäddade vi syskonbädd åt alla fyra härnere och sovo betydligt bättre. Men ack, hela dagen har det regnat med små korta uppehåll, så vi ha inte alls kunnat vara ute. Usch då! Och vi som tänkt oss att ligga och solsteka oss i backarna och ta långa härliga promenader! Istället ha vi alla mest slukat en del urfåniga 25-öresböcker, som vi fått låna av villans ägare, och då och då ryckt upp oss ett slag och spelat och dansat. Ack, att det hade varit lite vackrare väder ändå!
