Lördag den 15 juni 1918. Sannerligen ett laglöshetens tidevarv vi leva i!!

Nu närmar sig med stora steg midsommar. Nästa söndag äro vi där! Ack, att tiden går så fort! Eller kanske det är väl, så att vi snart kommer ifrån dessa förfärliga tider!

Kan just undra, var vi komma att tillbringa denna midsommar. Någonstans utåt landet få vi allt försöka att komma i väg. Vi ha ju två helgdagar, eftersom midsommarafton är på en söndag. Det är möjligt, att vi komma att resa till Maja och Edvard på deras, enligt utsago, förtjusande sommarställe utåt Nynäshamnshållet, men det är ännu inget bestämt.

Nu har äntligen det ljuvliga, sköna, efterlängtade regnet kommit. Ack hur välgörande för den törstande naturen. Och nu hoppas man på att skörden på de flesta ställen är räddad. Det har blaskat på riktigt ordentligt de tre sista dagarna, och det är så ljuvligt ute i parker och planteringar, en sådan balsamisk doft av syrener och andra vackra blommor.

Nu har den kära familjen lyckligen anlänt till Sulvik, och de skriva och tala om, hur oändligt ljuvligt det var att komma dit från det uthungrade Göteborg. Här få de fullt upp med mjölk, smör, kött, potatis m.m., som gör livet glatt, och de tänka ofta med medlidande på oss arma här i Stockholm. De ha skickat iväg en kappsäck, fullpackad med allt möjligt gott och måtte den bara komma fram med sitt innehåll orört!! Nu händer det ju så ofta, att matvarusändningar tullas på det skamligaste av järnvägs och posttjänstemän. Det är då sannerligen ett laglöshetens tidevarv vi leva i!!

Rut skriver, att på det hela taget är det sig likt däruppe. Fast somliga av invånarna ju förändrat sig. Sålunda är Lilly Öberg, som dock alltid förefallit att “hålla sig på sin kant”, nu “på de viset”. Arma människa! Och tänk att Kalle är förlovad och har redan hunnit med att betrygga arvsföljden! Sannerligen, sedligheten måtte stå på “en låg, men förtjusande ståndpunkt” däruppe. För nu finns där väl inte en enda flicka åtminstone, som inte har “en onge”. Var kan felet ligga?

Månne moralen är lika slapp överallt på landet? Och är det en följd av bristande upplysning? De stackarna ha väl inte några som helst andra intressen, utan måste trösta sig med det enda de ha – de erotiska. Ja, det ginge väl an om respektive fäder gifte sig med sina barns mödrar, men det är nog tyvärr inte så ofta fallet. Ack, när skall “upplysningens ljus” i djupare bemärkelse spridas i Sveriges land!!

Häromdagen var Karin Berg uppe och språkade ett slag, pigg och trevlig som alltid. Hon har nu tenterat i litteratur. Landatur – det är berömlig – förstås!

Vi talade bl.a. om hur trevligt det skulle vara, om vi kunde sätta igång en brevcirkulation bland våra gamla klasskamrater. Det är verkligen fruktansvärt, hur fort man kommer från varandra, sen man slutat skolan, där man haft så mycket både roligt och tråkigt tillsamman. Karin skulle leta upp en gammal skolkatalog och sen skall vi tillskriva dem allihop om vårt förslag.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 – 1922

Illustration för Judit Boudins dagböcker 1912-1922

Bläddra i dagboken