Jo då, mamma har trivts här alldeles utmärkt. Bara inte den förfärliga myggen vore en sådan plåga! Vi kunna nu ej längre äta i köket, utan måste duka i salen för att inte bli fullkomligt ihjälplågade under måltiderna. Vi kunna ej sitta ute – hur ljuvligt det än skulle vara – ty de lämna en inte i fred en sekund. Mitt rum är den enda tillflyktsorten, här är myggnät på fönstret, som står öppet natt och dag, och jag vakar med Argusögon över att ingen mygga blir insläppt, skulle det ha slunkit in någon genom dörren, dödas den ögonblickligen. Om detta myggelände skall fortfara, kommer jag nog att tillbringa alla lediga stunder här. Redan i morgon reser mamma igen. Det är verkligen tråkigt. Tänk, så tomt det nu blir för mig igen. Harry är ju här förstås, han har inte kunnat komma med i skogen, men han får hjälpa till här med varjehanda – hugga ved, gå ärenden, hämta dricksvatten o.d. Kalle härjar i fiskelägena i Bohuslän. Varje postdag (tisdag, torsdag, lördag) har jag post och sänder även honom långa brev.

På omväg ha vi hört att Ingeborg vistas på Skogshöjd, Lidingön. Hos dr. Carlin var hon i två dagar. Han var visst fullkomligt omöjlig. Besynnerligt att hon inte kan orka skriva hem.

Barnen äro så duktiga och krya att det är stor lust åt’et. Toto pratar nu om allt möjligt och anslår allt emellanåt en mycket beskyddande och undervisande ton mot Poa: ” Poa itte dassa så, Poa lalla! – Poa itte stå i sängen, Poa lalla gåvvet, slå sej huvet!- Poa itte jöja tålana (Poa inte röra trådrullarna) Poa atta de! (Poa akta det!) osv.

Så fort Toto får se någon på vägen, ropar han: “Guda´, guda´! ” Och adjö säger han åt allting, åt leksaker, då han skall lägga sig på kvällen, åt bäcken, då han fått vara med där, åt “bassen” när mamma bär ut pottan osv.

För det mesta är han mycket snäll och rar. I tisdags fick han följa med mamma in till Arvika i bussen och det tyckte han var mycket roligt. Poa är ett riktigt praktexemplar. Nu säger han “mummu” = smörgås, ba, mössa. Han är förtjusande näpen, när han om morgnarna ligger borta i sin säng och ropar på mamma. Han har faktiskt sagt till ett par gånger, när han ville ”göra ba.”

I slutet av förra veckan regnade det förfärligt. På torsdag hade vi ställt till med tvätt vid bäcken och på eftermiddagen var här slåtterauktion och hela dagen regnade det. Likaså på fredag. stackars mamma, som mest hölls därborta, blev genomvåt ett par gånger om, trots regnrock. Kläderna måste vi torka i f.d. vagnsboden. Även lördag regnade det mest och natten till söndagen var det ett fruktansvärt skyfall. Idag har dock solen tittat fram, så vi börja hoppas igen.