Det är nu visst precis en vecka sedan jag nu fattade pennan etc. På tisdag morgon kom Naemi tillbaka. Jag trodde att hon skulle konma på måndag kväll, men hon stannade i det längsta. Tåget var förstås försenat så jag hade redan gått på morgonen, då hon kom.

Under veckan har det varit duktigt kallt. Och så mycket snö, här har fallit. Det ligger stora vallar överallt på gatorna. I eftermiddags har det emellertid börjat töa. Tänk, ett sådant evinnerligt slaskande det skall bli innan alla dessa snömassor runnit bort! Igår kväll voro Naemi och jag jämte Petterssons och ett par andra på bjudning hos Lagerkvists. Vi fingo dansa en hel del till tonerna av grammofon och så undfägnades vi med kaffe, äpplen och supé. Edvard uppträdde i stor gala med frack, grårandiga byxor, vit väst, leksaksordnar, lilasfärgad kravatt med en jättelik similidiamant och en stor tung klockkedja. Han, Maja och herr Lagerkvist spelade förresten kort mest hela kvällen.

I förmiddags orkade jag mig upp vid halv 10-tiden, och sedan vi kokt té och ätit smörgåsar startade vi på en skidtur åt Saltsjöbadshållet. Tog spårvagn till Danvikstull. Vi knogade iväg ett stycke förbi Skurubron, vände sedan och tog samma väg hem. Det gick inget vidare bra, dels var Naemi ännu mer nybörjaraktig än jag och dels var det tö i luften, så det gick tungt. Vi kom hem lagom för att slänga av oss våra våta kläder och rusa in och få middag.

Du milde, vad det sedan såg ut, när vi kommo in. Överallt i rummet våta vantar, mössor, tröjor, kängor och skidor i en härlig röra. Så ha vi en symaskin härinne nu, och på bordet stodo koppar och grej efter tedrickningen imorse. Lägger man så därtill en härlig odör av vått ylle och sura kängor, blev det just inget vidare hemtrevligt.

Just som vi höll på att röja undan och hade tänt en brasa, kom fru Rakel Kihlman, som för närvarande gästar Stockholm in. Hon är galen och vild, som aldrig det, och blir väl aldrig annorlunda. Och så vacker sen! Riktigt ögonfröjd. Eftermiddagen hava vi under slöhetstämning tillbragt hos Petterssons.