Förmiddag, klockan är halv 12. ”Ack tid, vad du flyger fort”!
Nu ha vi kommit in i min “födelsedagsmånad”, som ju tillika bör vara vårbrytningens månad. Men, ännu ligger snön djup på gator och i parker, ena dagen kan det visserligen slaska och töa värre, men andra dagen har det frusit på igen. Ack, att den ljuvliga våren nu ville skynda sig att komma med sol, glädje och levnadslust!
På tisdag förra veckan var Ade och Håkan hos oss och hälsade på. De hade med sig både kaffe och kakor. Sådana gäster skulle man alltid ha. På onsdag hade vi symöte här. Det var endast vi och “dom”. Och vi pratade, sydde och drucko kaffe förstås. Rakel skulle sedan på kvällen gå och hämta sin fästman hos kamrer Guldas och jag följde henne ända till porten där på Frejgatan.
Rakel skall nu till påsk sluta i banken och resa hem för att förbereda sig till sitt blivande kall som husmoder. Hon vill egentligen inte alls resa, påstår att hon kommer att längta gräsligt hit igen och skall komma upp och hälsa på minst en gång i månaden.
På fredag eftermiddag var jag först uppe hos fru Carlsson för att höra, om hon hört något närmare in från Blombergs. Hon hade visserligen fått bjudningskort till begravningen och ett kort meddelande från farbror, men det var också allt. Anna-Lisa hade inte låtit höra av sig med en rad. Därifrån gick jag till “dom” och mottogs av en härlig syn. Alla möbler i rummet i mer eller mindre oordnat tillstånd och mitt på golvet Rakel i underkjol och kamkofta, skurande av alla krafter. På soffan låg Naemi överhöljd med en filt och så pojkarna Lundberg här och var utplanterade i kaoset. Jag mottogs av allmän munterhet, förstås.
Emellertid fick Rakel så småningom i ordning. Ade och jag voro ute och köpte bakelser och sen kokte vi kaffe och mojade oss värre. Och nu ha Elsa och jag skaffat oss en matta. Vi voro ute och gjorde det stora inköpet, som kostade oss 48.75 igår eftermiddag och vi äro stornöjda med vårt köp. Hela rummet ser bra mycket trevligare ut.
Klockan är nu, som sagt, omkring 12. Elsa har gett sig iväg till “lokuset” för att äta frukost, där jag sedan skall hämta henne till en promenad. Själv köpte jag bröd igår och har ätit härhemma. Det är verkligen ovanligt, att vara hemma så här en förmiddag. Solen lyser på husväggen mittemot och reflexen kastar ett så behagligt sken över föremålen härinne. Mitt emot mig på väggen har jag den bedårande “Im Paradies”, som troget följt mig hemifrån. Och så “Min lilla gosse” som jag kallar den för, en liten teckning av John Bauer, som jag tagit ur “Julstämning” och som är så rysligt näpen.
Och på kortväggen bredvid fönstret hänger “Den gamla schalen”, en förtjusande söt tavla i brunt och i brun ram, som gör sig utmärkt mot den ljusa väggen. Kristallsakerna på toilettbyrån glittra i ljuset, och på bordet framför mig, sprida två röda hyacinter i kruka en ljuvlig doft. Och över det hela vilar en sådan rogivande, fridfull söndagsstämning.
