1973 pågick Vietnamkriget och de flesta tog ställning. Så är det inte alltid idag, fast händelserna är desamma, bara på andra platser och ibland med andra aktörer. Här en intervju med Per Anders Fogelström som jag gjorde som skolarbete i februari 1973. Tidigare har vi haft en historisk intervju med Astrid Lindgren.
——–
“Om det någon gång i framtiden kommer att skrivas böcker om vår tid så tror jag aldrig att det går att komma ifrån att också skriva om Vietnamkriget och den svenska opinionen mot detta hemska krig.
Stockholm har till exempel i hög grad färgats av Vietnam under de sista åtta åren. Utanför varuhusen har folk stått med insamlingsbössor, i tunnelbanan har de stått och delat ut flygblad och sålt sina tidningar. Väggarna på Stockholms hus har prytts med affischer och på var och varannan människa sitter det ett FNL-märke.
På Sergels torg och på andra platser I förorterna har folk stått med banderoller och tusentals människor har vandrat Strandvägen ut mot den amerikanska ambassaden för att demonstrera sin mening om Vietnamkriget.
Den färgningen av vår tid kommer en framtida författare aldrig att kunna undvika.
Det första som jag överhuvudtaget minns av Vietnam är en bok som jag läste i början av femtitalet.
Det var en ögonvittnesskildring skriven av en fransman och behandlade deras krig i Indokina. Jag minns att den berörde mig väldigt illa och att jag tyckte det var upprörande med den rika stormakten på ena sidan och det lilla fattiga folket på den andra. det var en David-Goliat situation som bara förstärktes senare när USA tog över det meningslösa kriget .
Eftersom jag är medlem i den Svenska freds och skiljedomsföreningen så kom jag på ett ganska tidigt stadium i kontakt med Indokinafrågan. Vi tog initiativet till den Svenska Vietnam-kommittén. det var på den tiden innan FNL-grupperna hade börjat sin verksamhet.
Det arbete som FNL-grupperna har lagt ner på att upplysa allmänheten om kriget i Indokina har varit av stor betydelse för opinionsbildningen i Sverige. Men vi får inte glömma att det ännu är en lång väg att gå innan det blir fred i Indokina. Ännu kommer det att dröja innan det Vietnamesiska folket får se om allt lidande de utstått kommer att leda till det som de har kämpat för: Fred i sitt land.”