Onsdag den 25 oktober 1916. Jag tycker mig just se, hur arg doktorn skall bli.

I söndags hade “Gymnos” utfärd till Lidingön. Vädret var på morgonen inget vidare lovande, men jag gav mig iväg ändå till Valhallavägen, där vi skulle träffas. Och si, där församlades snart 28 stycken damer och herrar. Mest damer förstås. Och löjtnanten var inte med.

Vi klevo emellertid iväg med rask fart till Ropsten, över bron, och på en bedårande vacker väg siktade vi Askrikefjärden. Här rastade vi, och de, som medfört matsäck bullade upp denna. Så bar det iväg på en synnerligen våt väg ner till “Högloftet“ vid Kyrkviken. Jag hade dock dagen förut av pappa fått ett par präktiga långskaftade, tjockbottnade, gula kängor av mycket härligt läder, så jag klarade mig bra.

I “Högloftet” drack vi kaffe och så spelade jag ett slag och de andra dansade. Sen fortsatte de flesta hem till fots, men jag tog spårvagn i sällskap med Rosén och ett par flickor till. Vi voro bjudna på middag till doktorinnan Forsberg. Det var god mat förstås, men inget vidare roligt precis.

Notarien spelade kort med de äldre och jag satt i Anna-Lisas förtjusande rum hela tiden och pratade med henne. Nu är det pristävlan i “De Förenade”, så det är mer försäkringar än vanligt. Jag sitter just nu och väntar på en sändning, som emellertid inte tycks komma i brådrasket åtminstone. Klockan är 2, den borde kommit 12.50. Jag tycker mig just se, hur arg doktorn skall bli.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926