Nu kan då ingen människa klaga på vädret längre! Ett så strålande härligt sommarväder som det varit den sista veckan! Gassande solsken om dagarna och svala kvällar med det vackraste månsken. Vi ha förstås badat varenda dag. Och nu har jag också haft Kalle hemma, alltsen han kom från sin filmning, så allt har varit idealiskt. Rut har varit här så där då och då. Nu sist reste hon in till Göteborg i måndags för att vara hos Elsa Lindquist ett par dagar.

Förra torsdagen voro Kalle och jag bjudna till Löjtnant Bergs på middag. De ha kommit över en mycket trevlig våning på tre rum och kök, jungfrukammare, badrum etc på Wallinsgatan. Fru Berg, som jag ej träffat förr, befanns vara en mycket rar människa, och vi hade en mycket trevlig afton. Bägge två sjunga riktigt bra, och vi musicerade tappert.

På lördag hade Kalle helt oväntat med sig hit ut en ung arkitekt Jacobson, som var en trevlig och glad yngling. På kvällen voro vi på Lerums tivoli, en stor “galafest” till förmån för skytteföreningen. Där hade vidtagits väldiga anordningar, bl.a. byggts en stor dansbana. Vi hade haft båten ända till bron, och när vi rodde hem på kvällen, var det verkligen härligt.

Vattnet så klart och blankt avspeglande träden runt om och månen, som stor och röd höjde sig över trädtopparna. Och så helt plötsligt det vackraste fyrverkeri från festplatsen.

På söndag fingo vi främmande igen, en kamrat från Skandia, Elsa Jacobson. Hon kom på förmiddagen och stannade hela dagen. Vi drucko kaffe i det gröna, voro och badade, åto en utmärkt middag o.s.v. och hon var idel beundran och hänförda utrop över hur förtjusande vi ha det.

Nu fick jag idag kort från en annan Skandiakamrat, Greta Anneld, att hon också kommer hit för att se hur jag har det. Ja – roligt är det när de kommer – och roligt, när de gå.