Den som kunde uppfinna ett medel att kvarhålla de långa, ljusa dagarna, skulle säkerligen sedan kunna slå sig till ro för återstoden av sin levnad. Det är verkligen tragiskt att se hur hösten nu nalkas. I ån flyta massor av gula löv, det har varit en lång torkperiod nu innan regnet kom i förra veckan. Rågen är för längesedan inbärgad, just idag ha de börjat köra in vetet.

Sädesfältens mjukt gula färgtoner bilda visserligen de vackraste inslag mot alla gröna nyanser, men de minna också om att nu lider sommaren mot sitt slut.

Men i förra veckan kom, som nämnts, ett kraftigt regn, så nu hoppas jag dock vi få behålla grönskan så länge som möjligt. Våra rotsaker börja nu att bli användbara, dill har jag för länge sedan torkat, rädisorna och spenaten äro minnen blott. Nu kommer turen småningom till löken, morötterna, palsternackorna och rödbetorna.
Blommorna runt stugan börja också bli produktiva, härinne prunka nu i krukor och vaser de grannaste röda vallmor, solgula ringblommor, doftande reseda och luktärter i olika färger. På mitt bord har jag en stor, vid grönaktig keramikskål, en förtjusande anordning av ringblommor, reseda och sparrisgrönt.

I Lördags voro vi riktigt flitiga och bakade förutom rågbröd och vetebröd, ringar, pepparkakor och chokladbröd. Allt mycket lyckat. Då jag vid 7-tiden avslutat vaktandet av ugnen och klarat middagsdisken var jag så varm och svettig, att jag i sällskap med Lillan trots det regniga och kyliga vädret tog ett dopp i ån, och det var verkligen härligt. Vi bada omväxlande i ån och i sjön, där det är den finaste sandstrand. Bara väl långgrunt. Och där får man ju sällan vara ensam heller.

Nu har jag på allvar tagit itu med utstyrseln till min väntande lilla baby och börjat med små lakan och örngott. Ack, vad de bli näpna! Överlakanen syr jag helt för hand med smala, infällda mellanspetsar och lika smala uddspetsar. Så tänker jag brodera en liten kvist runt monogrammet – för säkerhets skull bara “R”.

Det kan ej beskrivas hur underbart roligt det är för den blivande modern att pyssla med utstyrseln åt den lille. Hur många ömma och innerliga tankar bli ej insydda i de små plaggen!

Jag är så glad och tacksam över att nu få vara så frisk och kry. Nog är det litet besvärande med den tilltagande volymen och ibland har jag obehaglig halsbränna men det är ju bagateller mot hur förfärligt illamående jag var under andra och tredje månaden, och hur somliga fruar fär dragas med ett förskräckligt lynne, de besynnerligaste nycker och allehanda krämpor.