Fortfarande gräsligt tråkigt väder. Naemi och jag hade lovat Långströms i Grillby att medverka på en Gustav Adolfsfest, som gick av stapeln igår. Jag reste klockan 5, Naemi klockan 8 på lördag eftermiddag.

Tågresan var gräslig. I samma kupé som jag satt en beväring, högljutt, mycket högljutt pratande med en annan karl och nyttjande i en aldrig sinande ström en massa svordomar. Äntligen var jag framme vid 7-tiden och möttes av Grace och farbror Långström.

Vi formligen vadade i smutsen hem. Jag har aldrig sett så smutsig väg förr. Ja, jag vill inte påstå att jag såg den nu heller, men då och då fastnade man en stund. Kaffe och massor av småbröd vid hemkomsten förstås. Och sen satt vi och pratade och jag spelade tills Naemi kom och det blev kvällsmat.

Hos Långströms bodde nu också en ung man, systerson till farbror, med långt blåsvart hår och för övrigt ganska menlös till utseendet. Vare detta nog sagt. Naemi och jag låg bredvid varandra och väcktes på morgonen med kaffe och massor av småbröd igen. Oh, sådana härliga kakor. Vi käka ‘och la’ in oerhört, förstås.

Efter frukosten tog vi oss en promenad på banan, ty landsvägarnas fotdjupa lervälling lockade inte till någon promenad precis. Klockan 5 började festen i den fullsatta skolsalen. Det var sång av barnen, föredrag av prosten och farbror och sång och musik av Naemi och mig. Det hela gick bra. Min sista bit, “Min kruslockiga baby” senterades livligt och måste tas da capo.

Sen drack vi té och ännu litet senare åt vi igen och gick så till kojs. Redan halv 7 måste vi upp för att hinna med 7.40. Kaffe på sängen och ett sista “avskedskakkäk”. Vi kom i sista sekunden till station. Från Centralen måste jag löpa med en väldig fart till min stenografilektion. Jag hade övat mig i Grillby lite, så det gick någorlunda. Och sen gick jag hem och skrev brev till Eric W. och ett sista meddelande (avslag) till Niels, som med två skrivelser uppvaktat mig den sista månaden.