Hälsö. Här är härligt! När jag tänker tillbaka på Sundsvall, och min vistelse där, går kalla kårar efter ryggen på mig. Den 6 reste jag från Sundsvall till Alby. Där hade jag mycket trevligt tillsammans med de snälla Långströms, en fröken Brink med bror, fröken Ester Johansson och på söndagen vid det underbara “Miskofallet” med ing. Fries och Ester.

På tisdag kväll reste pappa och jag till Stockholm. På eftermiddagen träffade jag Volrat och vi voro på Skansen och superade på Höganloft. Förtjusande. Så reste pappa och jag igen på nattåg till Göteborg. Två nätter på tåg. Hemskt! Och så kom jag då ut till Hälsö.

Vi föra ett synnerligen behagligt liv. Klockan 9 går mamma, Rut eller jag upp och kokar kaffe. Efter bäddningen göra vi inte ett dugg mer än de nödvändigaste sysslorna. Men vi bada, ligga på klipporna i timtals och steka oss. Vi ha en utmärkt dykplats där vi öva allehanda konster. Så äter vi, läser 25-öresböcker, spelar dragspel och handarbetar. Går klädda som halvvildar, barfota med hängande hår. Skall vi ner till båten eller till Björkö, piffa vi upp oss förstås.

På söndagarna komma pappa, Naemi och någon främmande ut. I söndags voro fru D. och herr Strömberg här. Hämtades i motorbåt. Vi badade familjebad, avåt en finare middag (efter Hälsöförhållanden) och hade mycket trevligt. Ikväll ha vi varit uppe på högsta bergstoppen och sett solnedgången. Åh, vad vackert det var! Som en glödande boll gled solen ned i havet, spridande den klaraste gullglans omkring sig. De purpurstänkta molnen med guldvattrade kanter sågo så fantastiska ut.

Hela himlen i väster bort vid horisonten var starkt purpurfärgad, det bleknade uppåt himlavalvet i mjuk opalfärg och försvann så i ljusaste blått. Och en sådan utsikt man har däruppe. Marstrands fästning och Vinga fyr längst bort åt motsatta håll. Och så alla öarna, Björkö, Kalvsund, Grötö, Öckerö, Hönö, Hisingen. Och så i väster en lång strimma av horisonten, där himlen i solnedgången nyss flammade och glödde.