Blott en vecka kvar till jul! Nästa lördag förmiddag reser jag antagligen hem för att värdigt, i familjens sköte, begå denna högtid. Usch, så mycket folk det skall bli på tåget! Skall man ha råd att leka “goulasch” och resa i andra klass?!

Igår eftermiddag, då doktorn som vanligt skulle ut på sin lilla eftermiddagspromenad frågade han, om jag ville följa med, så kunde vi fara in till “stan” och titta på julskyltningen. Det gjorde vi förstås, och sedan vi defilerat förbi de större etablissementen, utanför vilka en jämn människomassa strömmade förbi, bjöd han på choklad och bakelser hos Bergs och förärade mig även en påse chokladkonfekt. Och efter en titt i Möllenborgs juveleraraffär, där det skyltas med de mest bedårande briljanter, styrde vi per spårvagn kosan hem igen.

Nu sitter jag och skriver klockan 11 på kvällen. För en stund sen satt jag väl påpälsad i det öppna fönstret och rökte en cigarett. Men den var inte alls god. Kanske det kom sig av, att jag strax före hade konsumerat en del choklad. Men – oh, vad utsikten med de glimmande ljusen, som spegla sig i vattnet, är bedårande!! Bara man kunde låta bli att tänka och fantisera och längta efter det, som man kanske aldrig får! Oh, vad det är svårt att vara ensam ibland!!