Med de nya svenska mynten i min portmonnä står jag vid butikernas kassor och vrider och vänder på mynten som om jag vore utomlands. Det är ju inte så ofta jag betalar med småpengar längre, det mesta går på kortet eller med swish, så när jag väl ska göra mig av med lite mynt som på något sätt samlats hemma så är det en osäker historia.
10 kronorna har jag vant mig vid, guldpengar med lite tyngd i. Femkronan är som gamla enkronan fast guldglänsande. Men tvåkronan liknar ingenting och enkronorna är som de gamla femöringarna. Inte de gamla gamla, de liknar tvåkronan, men de nyligen gamla. Och värdet är väl ungefär detsamma på de nya futtiga kronorna som på den gamla femöringen.

Men i kassan idag märkte jag att en peng inte hörde riktigt ihop med de andra. Samma storlek, nästan samma tyngd (2 gram istället för 3) samma glans men en annan gubbe i profil. En amerikansk femcentare. Så nu kommer jag kolla extra noga nästa gång jag får tillbaka någon krona.