Så är vi igång då, med julen. Nu kan man inte värja sig längre utan bara försöka hänga med och gå på marknader, plocka fram adventsstakar, baka pepparkakor, kolla avslutningar. På dagens julmarknad blev det hemstöpta ljus i vitt, rött och grått samt hembakta julbröd med socker på.
Vi måste titta på Eric Saade i centrum, tyckte Mira 5 år. Och hela vägen dit sjöng hon “Manboy, Manboy, you can call me Manboy”. Och sen sjöng Eric den och sen sjöng Mira den hela vägen hem. Nu kollar hon Bollibompa och äter godis, men i mitt huvud ekar det bara “Manboy, Manboy”. Och så kommer det väl vara resten veckan. Kletig låt det där, fastnar alldeles för mycket. Och jag som gillar Prince, Beatles och annan kvalitetsmusik. Jag behöver verkligen inte “Manboy, Manboy, you can…”
Lax och rysk kaviar. Det ser lika läckert ut som det smakar.
Xbox Kinect. Här är det Jocke som testar och slår rekord. Nu kan man hoppa och skutta utan någon kontroll alls. Att “springa” med pekfingrarna och hoppa genom att trycka på “L” framstår i skenet från Xbox Kinect som relativt mediokert.
Återstår bara att se hur formen blir när fitnessprogrammet kommer som jag beställt. Jag förväntar mig att komma i kanonform. Den enda fråga jag har är om jag ska dra ner persiennerna när jag hoppar och skuttar eller om jag ska skita i vad grannarna kan tänkas tycka.
Man vill ju inte bara ha en snygg mage i området, utan även en snygg image.
De här gubbarna föddes 1958 och har rest en hel del i sitt liv. Inte minst har de skött Märklinbanan i ur och skur, både som uppmonterad och nerpackad.
Jag har en känsla av att de egentligen inte trivs i en flyttkartong, utan gärna skulle vilja jobba ett tag igen, på någon plåtstation längs några skenor lagda i en oval med stickspår.