Google is tracing me

Jag råkade häromveckan få för mig att söka på sjukdomen psoriasis för att kolla upp vissa fakta som jag var osäker på.
Sedan den dagen får jag helt plötsligt en massa googleannonser som rör psoriasis varje gång jag går ut på internet. Jag hatar det. Av två skäl.
1. jag vill inte bli påmind om den sjukdomen varenda jävla gång jag öppnar min webbläsare.
2. Den vanligaste annonsen som dyker upp handlar om ett bluffmedel dessutom.
Ett tag kände jag ungefär som : Google. Dö!
Men så tipsade min vän Joakim om att jag kunde gå till google dashboard och stänga av det. Plättlätt som han uttryckte det, och för all del. Här är länken till det.
Jag fick tillbaka mer allmänna annonser om viagra, lättklädda ukrainskor som söker en vän och snabba lån. Back to basics. Google has lost me. NOT.
För vad händer när jag strax efter rullar anonymt på gatorna? Google direktsänder mig. Så nu vet alla att jag svängde vänster vid Lindhagen och höger upp på Essingeleden. Jag passar på att vinka till publiken.

Mira spelar golf

Det är första gången Mira spelar minigolf. Vis av erfarenheten bereder jag mig på att trösta för de dåliga resultaten och peppa att det är roligt och inte så viktigt och framförallt, att det inte alltid är så lätt med minigolf. Utan att sikta eller någonting sopar hon iväg på den första banan. Två slag i hål.
Ok. Ribban är satt.

Regnskogen hemmavid

Vi har en regnskog hemmavid. När det är riktigt varmt ute, kan man få det ännu varmare genom att promenera en kvart bort, till fjärilshuset i hagaparken. Fukten dryper, pirayorna hugger och fjärilar fladdrar som flygande blomster mellan växterna. Efter en kvart i Hagas tropiker känns den 30-gradiga värmen utanför som riktigt behaglig. Allt är relativt.