Och här är stolen där man rotfyller och spenderar 10 000 kronor, för att även i fortsättningen kunna tugga i sig ett knäckebröd. Och medan jag sitter där och hör borren arbeta, funderar jag alltid på varför hela min kropp ingår i högkostnadsskyddet förutom tänderna.
Häromdagen gick jag förbi skynket i en rackethall, och påmindes om alla de år då jag väntade ut en träningstimme genom att kolla genom några små hål i ett plastskynke. Just genom det här hålet har jag för övrigt sett många av dagens tennisstjärnor värma upp. Skönt att någonting fortfarande är som förr.
Loppis förr var en låda som man rotade igenom och plockade godbitarna ur. dvs det man tyckte var ett fynd. Numera är loppisgrejerna färgsorterade på snygga bord, som värsta uppslaget i heminredningstidningarna. Har inte lite av loppischarmen försvunnit då? Men det går ju till en god sak…
Jenny har skrivit en lärobok med Birgitta som heter “På Akuten”, och idag är det releasefest om bara några minuter.
Vill bara påpeka att de reservhjul som följer med dagens bilar, inte förskönar bilen direkt.