Vi tar väl grannens nätverk
Kan du inte ta grannens nätverk då,det kanske fungerar? Jo, det fungerar alltid härhemma hos oss, för precis så heter vårt nätverk. Så behöver man aldrig ta fel.
Brunch och Bieber och tjejer som vårskriker
Det är vår. Idag är det faktiskt vår. Efter en snabb promenad runt Brunnsviken för att ta tunnelbanan i Bergshamra in till stan, blev jag till och med tvungen att ta av mig rocken. Brunchen på Strand var det inget fel på, och höll man sig bara intill husväggarna runt Grand hotell så blev man inte omkullsprungen av tjejerna som rusade från Kungsträdgården. De skrek redan där i parken. Justin Bieber är i stan, men inte på det hotellet tydligen, men vem bryr sig. Det finns inga som skriker som unga tjejer. Var går gränsen, när får man inte skrika längre? I och för sig tror jag att det är nyttigt att skrika lite då och då, speciellt när det är vår. Och det kanske bor nån annan på hotellet som är värd att skrika till.
En spårlös tunnelbana i Boston
Det här har varit en dag fylld av Boston. Alla mediakanaler direktsänder, man säger till folk att vara hemma, stänger skolor, affärer, stationer flygplatser och har 9 000 poliser ute på gatorna för att leta efter broder nummer två som är misstänkt för bombdådet mot Boston Marathon. Man stänger till och med av alla kommunala transporter.
I Boston har de en tunnelbana som inte liknar något annat. En av linjerna, silverlinjen, har ingen räls, den trafikeras av elektriska trådbussar. Stationerna är inte speciellt enhetliga, en del ser ut som pendeltågsstationer, andra som labyrinter med trappor, gångar, våningar och utrymmen som spretar åt alla håll. Andra stationer ser ut som ett litet franskt torg, fast under tak, med brödförsäljare, folk som springer tvärs över alla spår och musiker som verkar kunna bara en låt. Men den kan dom j-igt bra.
Spårvagnarna, för en del linjer är definitivt en sådan, stannar lite hipp som happ på samma perrong, beroende på vart de ska. Av går man ibland till höger, ibland till vänster, ibland åt båda hållen och en del använder tågen som en extra passage mellan två perronger.
Det verkar fungera perfekt. Men idag är den stängd.
Nu hamnar minnesprylarna i den digitala ramen
När vi flyttade senast, för två år sedan, köpte jag 80 kartonger att packa i. Jag tog i ordentligt för att inte stå utan. De räckte bara till köket och ett till rum. Alla böcker hamnade i papperskassar vilket visade sig vara jättebra. Precis lagom för att orka bära, och perfekt när en del av dem transporterades direkt till myrorna.
I en stor flyttrevidering, med tanke på antalet tillgängliga flyttkartonger, beslöts att många minnessaker skulle gå samma väg som böckerna, dvs till myrorna. Men innan de packades ner fotograferade jag av dem, och beslöt mig för att sätta bilderna i en digital ram. På det sättet skulle minnet av dem finnas kvar och det var ju det viktiga.
Och idag har de hamnat i sin ram. Så i Billybokhyllan rullar nu grejerna förbi, lika snabbt som åren har gått. Här nere kan du se en del av prylbilderna.
Ap-förlaget bjuder på läsning
I min inte så allvarligt menade men ändå nyskapade serie “Mina andra bloggar”, är det så dags för ännu en. Den sista faktiskt, jag har visserligen fler men det börjar bli tjatigt. På Ap-förlaget tänkte jag bjuda på läsning från tre böcker, en ny berättelse varje dag. Två av de här böckerna är faktiskt resultatet av den här bloggen, och snart kommer en fjärde bok också. När alla böcker är kompletta kommer jag att lägga ut dem som e-böcker för fri nerladdning. Tills dess – ett kapitel i taget.
PS. Nu, så här tre år senare 2016, kan jag konstatera att förlaget gett ut lite fler böcker och att det inte längre finns några e-böcker att ladda ner. Men vem vet, vi kanske kör en drive igen. DS