Vardagen består av intryck. De fladdrar förbi i en lagom trygg blandning. Men tar du bort ett sinne, blir de andra starkare. Så om du blundar och bara lyssnar, kan du säkert upptäcka en vardag som gick dig förbi. Men här, idag, fanns en vardag för alla sinnen, i minnesboken där man tänder ljus och vid piano/orgeln där Ulf Norberg och Mats Widlund repeterade Brahms för morgondagens konsert.
En nöjd grabb i keps och stickad kofta står framför bredablick, där sälarna håller till. Året för den svartvita bilden är troligen 1955, den nya bilden är tagen 2013. En del är sig likt, annat har byggts till och dragits ifrån. Tidens tand syns, men rätt så varligt får man väl säga. Det kan ha varit björnar som huserade där sälarna finns idag. En fyraårings minne är bra men inte fullständigt. Idag står den lille fyraåringens barnbarn på samma plats, med glassar i hand och hopp om att få åka bilarna och sen karusell. Och se på sälar och björnar. Vilka står här om 55 år, och hur ser det ut då?
En del gravstenar på Norra begravningsplatsen i Solna pryds av en duva högst upp, en liten stenfågel som sitter där som prydnad. Varför man sätter dit en duva kan väl ha sina skäl, men även de som inte stenat dit en fågel, kan få besök. Och ibland kan det vara svårt att se skillnaden.
Rivningen av Råsunda rullar på, nu försvinner södra läktaren bit för bit. Betongpelarna studsar nerför läktaren och försvinner ner i gropen där Pélé gjorde sina dribblingar 1958. Men den här gången är det ingen som ser vad som händer på plan. De höga blå planken skyddar effektivt mot insyn.
Det är den tionde januari år 1429. Tre män erkänner att de tidigare varit vid Oppunda häradsting, och där hört Storbjörn i “AWallum” och Lasse Rangvaldsson berätta att avlidne Nils “Förss” hade “upkastat oc bränt en rättän staff liggiande i ängiene mellan Järsfors oc Walla i Malm socken”. Storbjörn och Lasse kunde betyga fakta eftersom de först hjälpt honom med detta. En 12-mannanämnd godkänner deras vittnesmål. De tre männen var Håkan Andersson, Erik Djäken i “Arhammar” och Anders Mattsson, väpnare.
Om detta står att läsa i Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven SDHK-nr 21110. Det är det tidigaste datum hittills som namnet Arhammar dyker upp, men ännu bara som ett namn där Erik Djäken tydligen bor. Som egennamn dröjer det in på tidiga 1900-talet innan det godkänns. Orten Arhammar på den tiden kanske ligger i närheten av Julitta i Sörmland.
