by Anders Arhammar | Jul 5, 2025
Satte in en gosse i arresten igår, som supit sig full, klarat upp ett par poliser etcetera. Var inne hos honom och pratade förstånd med honom. Skarp var jag som fan. Han uppträdde fullt militäriskt. ”Det var dumt gjort, löjtnant. Jag gör inte om’et, löjtnant.” Jag kunde inte undgå att tänka: det är ju så vi vill ha dem! Karska gossar. En liten feg och tam gosse, som aldrig får en bur jämförd med denna, vem är den käckaste soldaten?!
Jag öppnade dansen och regementets dansbana för säsongen, ex Ofíicio ut supra in fidem, med en förmodligen husassistent. Tänk att tvingas av tjänsteplikt att sluta en annan kvinna i mina armar än dig, till på köpet i hela regementets åsyn. Grymma öde… Förresten var den lilla jäntan syn – och hörbarligen alldeles förbryllad av den stora ära som vederfors henne.
Du kan aldrig tro, så komiskt det är, när man varit borta en tid och återkommer i tjänst! Var man går fram skjuter en soldat upp i stram honnör inför OFFICEREN. Sticker man näsan in i vakten: en furir ryter ”giv akt” så huset håller på att ramla. Körde fast en furir på Västgöta regemente (placerad till tjänstgöring här) igår vid dansbanan. Han får nog en djäklans bur, den stollen. 1) berusad, 2) ”tam”, 3) ”vidrig”, 4) åtlydde först på förnyad uppmaning min order att gå upp på sitt rum och sova ruset av sig, 5) återkom till dansbanan, fortfarande lika berusad, cirka 20 minuter därefter. Det sista i synnerhet var, låt oss säga, opraktiskt av honom. Jag åklagar i målet. Man måste vara jurist också!
Det går en stackars militär
Långt opp i Nordanskog.
Han är så kär, så kär, så kär:
Han kunde gråta blog
Av längtan till sin Vän så kär
Som fjärran, ack så fjärran är.
Utdrag ur boken ”Kära Kalle, älskade Judit”, idag för 105 år sedan. En ögonblicksbild från en dag så lik vår egen, men ändå så olik. Judit Boudin och Karl Rencke drömde om att deras korrespondens för över 100 år sedan borde resultera i en mycket dyrbar bok. Tiden har gått, men drömmen levde vidare, och nu kan du ta del av den. Boken kan beställas på apforlaget.se.
by Anders Arhammar | Jun 30, 2025
Du må tro jag skrattade häromdagen, eller rättare häromnatten. Klockan var väl omkring 12 och jag satt på Elvines begäran inne och pratade hos henne, som låg. Plötsligt finge vi höra Adolfs stentorsstämma: ”En flygmaskin”!!! Du milde, vad Elvine fick brått upp ur sängen och nedför trappan, innan jag hann blinka. Jag kastade morgonrocken över min spetsprydda negligée och gick efter. Och möttes av Elvine, som kom instörtande full av fasa, ty på gården befinner sig förutom farfar, (i kalsongerna) Henrik, Adolf och Nils, och tittade de senare betydligt mer på Elvine (med nattlinne och hängande flätor) än på den sig allt mer avlägsnande flygmaskinen.
Du må tro det hela var komiskt.
Älskar du mig lika mycket, om jag talar om att jag blivit ganska fräknig? Tons of Love från din flicka.
Utdrag ur boken ”Kära Kalle, älskade Judit”, idag för 105 år sedan. En ögonblicksbild från en dag så lik vår egen, men ändå så olik. Judit Boudin och Karl Rencke drömde om att deras korrespondens för över 100 år sedan borde resultera i en mycket dyrbar bok. Tiden har gått, men drömmen levde vidare, och nu kan du ta del av den. Boken kan beställas på apforlaget.se.
by Anders Arhammar | Jun 27, 2025
Ahh… Elvine och hennes syndiga trut.
Elvine tycker jag i viss mån påminner om Guskoviczarnes (stavning?) moder, en på sitt sätt synnerligen ”njutbar” typ. ”Jag har inte pengar att skicka till varenda odåga i Budapest”. Kan inte hjälpa’t, men jag är inte uteslutande böjd för att ta hennes prat från den humöra sidan. Men jag måste ju skratta i alla fall. Ser du, jag har aldrig haft hemligheter för Elvine, dumt nog, alldeles oerhört dumt. Men nu är det slut! Vad de uppställda frågorna beträffar, får jag väl besvara dem i tur och ordning.
1) Lisa Dahlin var en sommarflirthistoria. Missförstod mig visst lite, eller rättare sagt mycket, vad vet jag! Hon yttrade verkligen en gång, att hon trodde det var bäst ”att återgå till det gamla”. ”Tråkigt”, sa’ jag och grinade invärtes som en solvarg. Man var ju en ärans glup på den tiden, man blir ju omsider mera stadgad. Enligt vad Elvine berättat mig, hade hon senare efter någon ”stulen lycka” förklarat sig hemskt ångra detta! Då gran jag åter…Vid mitt svärd, Jag har aldrig varit kär i henne. Och tillstår det otillbörliga i dylika lekar. Men tala ej om snön som föll i fjol!
2) ”Den lilla flickan från Upsala”. Förstår inte! Hon menar kanske Lisa Rosenlund, en liten flirt, som jag berättat dig om.
3) Att Adolf målat Sveas porträtt har jag berättat Dig. Vet det säkert, han gjorde det efter ett foto, som jag har i i mitt album, och jag nämnde det, när vi en gång bläddrade i detsamma. Men det är längese’n, förmodligen tisdagen den 3 juni 1919. Elvine träffade Svea en gång på Adolfs och mitt rum i Strömsholm. Örtenberg var med plus en kamrat till Svea.
4) Historier i Sulvik? Nej!! Gudskelov. En historia om en lada har jag berättat dig, och det var för det första inte i Sulvik och för det andra en Sulviksbo, på tillfälligt besök där.
5) ”Friat till någon annan?” Jag vet inte hur jag skall svara. Min historia med Svea är det absolut enda i den vägen. Har Elvine sagt något annat, är det lögn, om ej hennes så en annans. Svea och jag talade om förlovning men ej på fullt allvar. Det hela dog av sig självt, visserligen efter en rätt lång tid. Jag trodde då att jag var kär, men nu förstår jag, att det knappast var fallet. Eller kanske klarare uttryckt, jag var kär, men denna känsla kan inte nämnas på samma dag som den min nådiga behagat mig med.
6) ”Kär i Ingrid Olsson!!!” Absolut icke. Där ser man genomsnittsqvinnans uppfattningsförmåga och enkannerligen min älskade svägerskas! Henne uppvaktade jag mest för att retas, hon var så kall och ”på sin kant”… Snälla du, jag ber dig ännu en gång, drag ett streck över mitt förflutna. ”Renckepojkarna” som särskilt vidlyftiga är felaktigt, jämförelser med kamrater tala åtminstone ej till min nackdel. Men andras bravader känner inte Fru Elvine till. Och inte du så mycket heller…
Jasså, du dinerar med Nils! Men du har väl aldrig kommit så långt som lilla Bibbi i alla fall, som försökt kyssa honom!
Utdrag ur boken ”Kära Kalle, älskade Judit”, idag för 105 år sedan. En ögonblicksbild från en dag så lik vår egen, men ändå så olik. Judit Boudin och Karl Rencke drömde om att deras korrespondens för över 100 år sedan borde resultera i en mycket dyrbar bok. Tiden har gått, men drömmen levde vidare, och nu kan du ta del av den. Boken kan beställas på apforlaget.se.
by Anders Arhammar | Jun 24, 2025
Herr Löjtnant! Nu kanske rent av du får uppfattningen att undertecknad är kär i eder, eftersom detta är det andra brevet jag idag skriver till eder. Vare detta dock långt ifrån mig!! Men, eftersom jag råkar vara förlovad me’ dig, så… Saken är den, att jag just nu är lämnad så ljuvligt åt mig själv.
Oh, Kalle, var det är förfärligt sorgligt med din mamma! Hon ger sig inte ro en minut. Alltid är det någonting hon håller på och gnyr om! Men huvudtemat är ju hur förskräckligt illa det är ställt här, och att allting går på tok. Vad det är tragiskt!! Jag har nu under denna tid upptäckt en sak. Längtan kan inte göra en människa vansinnig! För i så fall skulle jag vara det. Jag undrar, om jag någonsin mera i mitt liv kommer att längta efter dig, så som jag gjort dessa dagar. Det hoppas jag, att jag inte gör.
Nu har jag äntligen lyckats övervinna farmors motstånd angående att jag skulle äta i köket. Elvine och jag har kommit överens om att det är ju så fullkomligt onödigt att duka särskilt åt oss. Så nu intager jag gladeligen, i Nils ej alltid kemiskt snusfria sällskap, mina måltider och det går ju lika bra. Men jag har ännu inte börjat äta med kniven, eller lägga potatisskalen bredvid tallriken på bordet, så du behöver inte vara rädd, att polityren ramlar av!
Tänk att du nu är i Östersund och krigar igen! Har du satt dig in i det, Kalle, att i Östersund har du alltid förut vistats som en fri man. Hur är det nu? Hur känns det att leva livet där uppe, vetande att en fästmö figurerar någonstans nedåt landet. Det kanske blir svårt för dig, Kalle. Vet du, jag skulle vilja ge bra mycket för att hela denna månad vara i dina kläder. Alltså vara du! Det skulle nog vara synnerligen lärorikt. Men, ja… de’ va’ egentligen inget mer. Idag var Elvine och jag inne på ”Nylanne” och hälsade på gammalmoran. Hon sade, att hon väntat, att du skulle komma hem i sommar, och hon tyckte det var så synd, att du inte gjorde det. Hur kan människor bli sådana som hon? Gammal, fattig och, det hemskaste av allt, blind. Och ändå så rar, glad och vänlig. Vi sjöngo tvåstämmigt för henne, och hon var så förtjust. Jag har så god lust att titta dit in någon mer gång och prata med henne eller sjunga för henne, för hon tycker ju så mycket om sånt. Hon talade om att du kallade henne för ”Nylannsmamma” när du var liten. Jag tycker det är så roligt att höra talas om dig, av vem det än vara må.
Klockan är nu visserligen halv 12 på kvällen och jag har nyss kommit in från en pratstund med Elvine, men jag vet att jag inte kan somna på en lång stund ännu, så jag tar en liten pratstund med dig också. Först skall du svara på ett par samvetsfrågor:
1) Varför tog du inte Lisa Dahlin? Det var ju ”så dant” mellan er och hon är ju så rik. Ville hon inte ha dig??
2) Vem var ”den lilla flickan från Upsala”, vilken flicka hade två systrar, som bodde hos Elvines tant i Karlstad??
3) Varför har du aldrig talat om för mig, att både Adolf och Elvine kände Svea mycket väl, och att Adolf målat hennes porträtt???
4) Är det alldeles säkert, att du aldrig haft några ”historier” neråt Sulvik??
5) Är det verkligen alldeles säkert att du aldrig friat till någon flicka före mig????
6) Var du verkligen inte (riktigt säkert) kär i Ingrid Olsson?… Så där ja nu får det räcka för en stund. Anledningen till alla dessa frågor förstår du säkert. Man umgås inte ”ostraffat” med Elvine så flitigt som jag gör. Jag hänvisar till ett föregående brev… Hon tycks veta allt.
Utdrag ur boken “Kära Kalle, älskade Judit”, idag för 105 år sedan. En ögonblicksbild från en dag så lik vår egen, men ändå så olik. Judit Boudin och Karl Rencke drömde om att deras korrespondens för över 100 år sedan borde resultera i en mycket dyrbar bok. Tiden har gått, men drömmen levde vidare, och nu kan du ta del av den. Boken kan beställas på apforlaget.se.
by Anders Arhammar | Jun 23, 2025
Hur var det att leva för 100 år sedan? Genom Karl och Judit får vi en djupgående inblick i två unga människors vardag. Vi hör deras röster, tar del av deras tankar, och blir en del av deras liv. Genom deras ögon ser vi en dåtid som är förvånansvärt lik vår nutid, och kanske därför ger en vink om hur vår framtid kan komma att se ut.
Två älskande som växt upp i samma Värmlandsbygd, men inte fann varandra förrän de av slumpen fördes samman en förtrollad kväll på Lidingö utanför Stockholm, när gatorna var tomma, och regnet öste ner. Hon fick en kram av Karl, han fick en puss tillbaks, de hade samma puls. Tre dagar senare förlovade de sig. Under två år får vi genom en intensiv brevväxling och efterlängtade möten, följa vårt kärlekspar när de växer samman mot en, som de hoppas, gemensam framtid. Hur ska det gå?
Jag vet inte vad Judit Boudin och Karl Rencke skulle tycka om titeln på boken om deras historia. De drömde om att deras korrespondens för över 100 år sedan borde resultera i en mycket dyrbar bok, borde kosta minst 5 000 kronor, med rubriken ”Sången om den eldröda kärleken”, när den gavs ut på Bonniers förlag.
Tiden har gått, men drömmen levde vidare, och en del av den drömmen är vad du nu kan ta del av, så här 100 år senare.
Vill du köpa boken så finns den här. 319 kronor inklusive moms och frakt i Sverige.
