by Anders Arhammar | Mar 25, 2016
1949-12-28
Nuförtiden har vi förkortningar och emoticons (känslogubbar) som ger en extra dimension åt våra texter. RTFM till exempel (Read The Fucking Manual), eller LOL (skrattar högt). Förr använde man bibeln på samma sätt. Kombinera bok, kapitel och vers och du får iväg ett meddelande som är beprövat och godkänt sedan några tusen år bakåt. Duger åt en läroverkslärare, vilket väl knappast “Nyårshelsningar” gör.
Så Alma slapp skriva “Då skola jungfrurna förlusta sig med dans; unga och gamla skola glädja sig tillsammans. Jag skall förvandla deras sorg i fröjd, trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse.” Eller “Ty Lammet, som står mitt för tronen, skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och ‘Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon’.”
Alma menade väl att morfar Karl snart skulle bli glad, efter att mormor Judit nyss dött.
Kanske är det också en tanke med att skicka ett järnvägskort från Kolmården. 1918 dog 41 människor i närheten, i Getåolyckan. Men livet gick vidare.
by Anders Arhammar | Mar 24, 2016
Så är årets äggjakt förberedd.
Anden är inblandad som vanligt. och P.Å Skharen, också kallad Påsse. Han har lämnat lappar efter sig.
Välkommen till skattjakten. Tror du att jag lägger ägg bara så att du ska kunna snaska i dig det sedan?
Nä,nä. Jag har gömt det otroligt väl. Bättre än förra året då massa smarthuvven knäckte min kod. Dom hade väldig, väldig tur. Nu har jag ändrat på det. Ja, faktiskt så väl att jag är helt säker på att ni aldrig, aldrig, aldrig kommer att hitta det. Igår var min kompis tomten och jag ute på ett hemligt uppdrag. Vi flög runt och lämnade lite ledtrådar så att jag inte skulle glömma bort var jag hade gömt lite godis-skatter. Dom finns… dom finns…. hmmmm…..
Jaha, så har man glömt det! Det enda jag kommer ihåg är att den första ledtråden hänger i påskriset med en blå prick på sig.
Jaja, dom där ungarna har nog godis så det räcker ändå. Jag skulle ju kunna följa ledtrådarna och lägga allt i min lampa, men uppriktigt sagt är jag jättetrött så jag orkar inte, jag tror att zzzzzzzzzzzz……..zzzzzznark……..zzzzznark……..phuiii……..znarkkkk…..
Nu är det bara logistiken kvar. 7 skattsökare ska hitta rätt ledtrådar, i rätt följd för att sammanstråla på rätt plats i rätt tid.
by Anders Arhammar | Mar 23, 2016
Det var lite kallt, jag var inte rätt klädd så jag måste röra mig. Men egentligen behövde jag inte flytta mig, för jag hade kommit dit jag skulle, det var bara tiden som blev lite fel. Därför blev det en kort promenad något tiotal meter, fram, och sen tillbaka.
Den tredje, eller kanske var det femte gången, jag tappade nog räkningen. Vi säger väl den sjätte gången jag gick samma tråkiga intetsägande sträcka mellan två gathörn i Stockholm, noterade jag att den kanske inte var så tråkig ändå.
På ena hörnet kunde jag hyra skruvdragare om jag behövde, eller en grävmaskin, slagborr och cementblandare. Lite längre fram låg en butik där man bistod med skräddade bokhyllor. Det är väl så långt från Billy man kan komma, kan jag tänka.
Och några steg längre bort, det som jag varje gång jag tidigare passerat trott var en farstu där någon ställt sin cykel, visade sig vara ett mycket sofistikerat skyltfönster för klädmärket Tiger. Tydligen deras huvudkontor för intill låg ena elegant butik som bara sålde kläder av deras märke, snyggt upplagda i bokhyllor. Säkert skräddarsydda bokhyllor.
Så en låst port där Sveaskog håller till, Sveriges största skogsägare. Sveaskog äger 4,1 miljoner hektar mark varav cirka 3,1 miljoner hektar är produktiv skogsmark. Där sitter dom, bredvid Sofus Regulatory affairs som är så internationellt inriktade att deras svenska hemsida bara finns på engelska, franska och tyska. Det är något marknadsinriktat, vilket insightone nog också är. Dom vill sprida sitt engelska motto att marknadshjältar föds genom, hmm vadå? Insyn? Kunskap? Insikt kanske. “Born from insight.”
I samma trappuppgång hittar vi också Tempurmadrassen, den som formar sig efter kroppen, men har man en lite oformlig kropp så är just den madrassen inte världens skönaste. Den kropp som formar deras madrass på hemsidan är dock formfulländad nog att klämma till en tempus på rätt sovvänligt sätt.
Så har vi Wrapp. Jag brukade wrappa förut, men såg egentligen inga fördelar med det till slut. Man kanske skulle pröva igen, deras hemsida ser ju väldigt internationell ut, nästan som att de inte ens finns i Stockholm, och absolut inte på den här tråkiga gatan.
Längst ner på gatan, där den korta promenaden tar slut, ligger mailboxes etc, där du kan skicka vadsomhelst till vemsomhelst. Men inte nog med det, de kan också BINDA, BIGA, FALSA, KLAMMRA, HÄFTA OCH LIMMA. Förutom att de klamrar med två MM, så bigar de också, dvs pressar in i ett papper så att det blir lättare att vika. Tänk att man kan få hjälp att förvika ett papper!
Det är inte ett dåligt utbud, längs några meter på en tråkig Stockholmsgata.
by Anders Arhammar | Mar 22, 2016
Fullt upp heter Conny Blooms nya skiva, och idag var det releasefest i Scalateaterns källare vid Norra bantorget. På den nya skivan sjunger han på svenska, och kanske är det därför som hans musik känns luftigare än tidigare. Mycket funk och groove när han spelar låtarna i den intima källarlokalen för speciellt inbjudna och positivt inställd publik.
Men det är inget konstigt med det, låtarna han spelar är bra med skönt gung och en del ekvilibristik, kvällen till ära.
Tanken É Fri, Du É Mitt Socker, Era Mammor Och Jag samt Skorpion Med 1 Miljon tror jag var bland de låtar han spelade. På skivan finner vi välkända musiker som Robert Eriksson från Hellacopters på trummor, Mats Schubert från Bo Kaspers Orkester på keyboard och Mats Rydström från Abramis Brama på bas. Nånstans hörs också Dregen, Stefan Sundström och Kleerup. Ett tag trodde jag att jag hörde Pugh Rogefeldt och hans rainrock där i källaren också, men det var nog bara en pust av tidens stomp som väckte upp några gamla 70-talstoner som fastnat i mitt inneröra och nu äntligen lossnade för att ge plats åt nya riff.
Detta att sitta i ett rum med häftiga människor, som alla verkar ha levt en biografi, är för övrigt häftigt. Jag känner igen någons mun, en annans ögon. Har vi setts i förra veckan, för tjugo år sedan, 40 år sedan?
Han vid baren till exempel, som beställer öl, den hållningen. Lite fetare kanske, men, är det inte…
Jo det är han. Ska jag, hmmm, nä, vi kände varann då men känner vi varann nu?
När går man över vänskapsgränsen, bekantgränsen, och hamnar i grålandet där man till slut bara ler lite lätt, halvnickar, vet att man har något gemensamt men är osäker på vad, vem, hur och varför.
Det slutar med att han nickar, jag nickar, och sen nickar vi alla till Conny Blooms låtar och rockriff.
by Anders Arhammar | Mar 21, 2016
Ett kort från Nürnberg 22 augusti 1936, strax efter olympiaden.
Hej Gunnar! Här kommer tyska frimärken och en hälsning från Nürnberg till eder alla. Vi äro krya och pigga men något brev har jag ännu icke orkat med. Tråkigt nog är resan snart slut. Hälsningar tant Ann Mari och farbror Eskil.
