Här uppe vid kyrkan på Skeppsholmen måste de ha en riktigt duktig trädgårdsmästare. Träden har i princip sanna utseende idag som när vykortet togs, någon gång i mitten på sjuttitalet. Ett relativt nytt vykort alltså. En klassisk vy som inte ändrar sig i första taget.
På jakt efter Vilse i skogen. Spännande för alla, och så lär man sig att krama träd, stanna där man är och blåsa i visselpipan (som man har i fickan, typ). En vårdag i naturen kan också betyda att man får klappa ett lamm för första gången, och märka att tungan är rätt sträv, fast mulen är mjuk.
Kanske en patient (Niestas?) som vill hålla kontakten, nu när han blivit frisk. Kortet, från 1948, är feladresserat sjuksköterskeskolan i Lund och eftersänt till kirurgiska kliniken i Malmö. Januari 2016 var det nära att jag också fick se de berömda klipporna, men denna gång ledde vägen inte dit.
Ibland går jag förbi pappas grav i minneslunden på Katarina kyrkogård i Stockholm, när det blir lite tid över. Där delar han minnesplats med Per Anders Fogelström t:ex. Då och då dyker det upp något nytt namn i närheten. Idag såg jag ett kors med Kim Anderzons namn på. Duktig skådis. Och där det satt en duva förra gången, satt nu en kanin.
Kortet är från 1936, från Elsa som är en av flickorna som övar inför invigningen. Sibylla, det är väl kungens mamma det.
En hälsning från Berlin. Vi har det storartat. Tiden räcker bara inte till för allt man vill se, och ändå får vi vara ute till 21. Igår var jag uppe och flög. Fint! Idag ska här vara kafferep för Sibylla. Finskorna är just nu ute på planen och övar sin plastiska gymnastik. Hälsningar Elsa.
