Käraste vännen min! Detta är opoetiskt nog inte präntat med mitt hjärteblod, utan med rött bläck, eftersom det blå tagit slut. Hoppas, att Du inte alltför livligt påminnes om bockarna i Dina arma lärjungars temaböcker vid åsynen av denna röda färgprakt. Idag skall Rut...

I torsdags reste även min Kalle! Så nu äro vi alldeles ensamma igen. Sorgligt nog. På måndag voro Kalle och jag på "Folkans" revy, och den var inte så illa. Lilla Valborg Geyron dansade i baletten, och ett par söta flickor till fanns där. Men då jag påpekade det för...

Då Kalle och jag första gången hälsade på i Sulvik hade vi fått höra den stora nyheten, att den kära Greta landstigit i Landskrona, och nu befann sig på Släp. Och måndagen den 21:sta klockan 7.40 på eftermiddagen stodo Rut och jag med öppna armar på Centralstationen...

Inte förrän vid 10-tiden fingo vi ta adjö av vårt älskvärda värdfolk, men sen gick det raskt undan. Överallt där vi foro fram, doftade det klöver så sött och starkt, och i väster dröjde glansen från solnedgången. En så ljuvlig kväll. Och månen började sin stilla gång...

Så rysligt mycket jag nu har att skriva om! Men aldrig har jag tid. Det är då inte att undra på heller, när vi den sista tiden haft besök av icke mindre än tre så framstående notabiliteter som "Greta från Indien", pappa och Kalle. Varom dock mera sedan! Nu måste jag...

Så kommer jag till höjdpunkten av vår vistelse däruppe i Växvik. Utflykten till "Buvattna". Det var Naemi, Arvid, Kalle och jag, som utrustade med massor av mat gåvo oss iväg frampå förmiddagen. De förra hade tidigare på morgonen infunnit sig på cykel och funno Bibbi...

Veckan efter oss anlände till Sulvik Naemi och Arvid. Ännu ett älskande par. Vi hade redan förut en eftermiddag cyklat ner för att hälsa på "de neräre“ och nu måste vi förstås dit igen för att hälsa på de nykomna. Då vi med elegant sväng åkte in på gården, möttes våra...

Men alltid måste det finnas malört i glädejebägaren. Och vår malört på alla härliga utflykter var den oändliga mångfalden av myror och mygg, som aldrig ville låta oss ostörda njuta av vår lycka! Fördömda mygg!!" som Lillan on gång helt oförhappandes uttryckte sig. I...

Adolf såg jag genast att jag skulle bli god vän med, likaså Elvine... Fram på söndag eftermiddag kände jag mig förklarligt nog ganska slö efter sömnlösheten föregående natt, så jag lade mig ett slag på sängen i det lilla rara rum, som ställts till min disposition. Och...

Nog är det välan höjden i alla fall att ha haft med sig dagboken på semestern och inte skrivit ett ord! Utan först nu ämnar jag försöka att skildra mina upplevelser under den ljuvliga tiden 28 juni till 13 juli 1919. Hela lördag eftermiddag, då jag skulle ge mig iväg,...

Nu får jag här i Judits dagbok, uppteckna, hur hon och jag i vår ensamhet tillbringade midsommaren 1919. Från början hade vi tänkt att "res ut“ någonstans, men som det ju dels lider mot slutet av månaden och kassafebern börjar bli kännbar, och dels som det i söndags...

Och så ringde jag hem och förkunnade för den synnerligen förvånade fadren, som svarade i telefon, att klockan 1 ämnade Herr Karl Rencke, i sällskap med sin nyvordna fästmö uppvakta familjen. "Hjärtligt välkomna!!" Klockan var nu emellertid inte mer än halv 10, och...