Så länge jag minns har det här korset funnits hemma. Ibland på väggen, ibland i en låda. Köpt för en veckopeng på 60-talet av skäl som försvunnit i tidens glömska.
Jag tror det för tur med sig. Nu ligger det i en låda tillsammans med ytterligare ett kors och ännu en öronpetare – denna guds gåva till alla oss öronkliare som inte har vansinnigt långa lillfingernaglar.
