Nu är det framme igen, mitt antika påskägg med den gulbruna blyga ankan på. Lite skamfilat, ett år äldre, men kärleksfullt och generöst fyllt av någon som unnar mig lite av livets goda.
Det började med min farmor, sen fylldes ägget av mamma och nu vet jag inte, men det kan vara påskharen.