
Hon sitter inte i bilen. Hon fanns inte bland grönsakerna på Ica och inte heller på sushibaren runt hörnet.
På lite avstånd såg jag en äldre kvinna med enorma glasögon trippa över Medborgarplatsen, men det var inte Yoko heller, såg jag när jag sprang ifatt. Och när jag kom tillbaka till den svarta Ono-audin, så var den också borta, precis som Yoko. Men en dag ses vi nog, och då ska jag inte säga O no utan O yes.
Like a sign in the ceiling.
