Käraste vännen min!
Detta är opoetiskt nog inte präntat med mitt hjärteblod, utan med rött bläck, eftersom det blå tagit slut. Hoppas, att Du inte alltför livligt påminnes om bockarna i Dina arma lärjungars temaböcker vid åsynen av denna röda färgprakt.

Idag skall Rut och jag fara ut till Nysätra, min kära doktor Lundbergs sommarställe på Lidingön. Som Du kanske hörde, ligger han själv för tillfället på Maria sjukhus, opererad för gallsten. Han har varit mycket dålig, och ännu kan man inte veta, om han skall gå igenom. Men jag hoppas verkligen det bästa, han är en av de få här i livet människor, som jag lärt mig sätta värde på. Då vi kanske komma att stanna därute hela dagen, slår jag mig nu, innan jag ger mig av, ner för att skriva till min käre gosse. Kan just undra vad Du kan ha för Dig idag? Du arbetar väl inte?! Vet Du, Du måste verkligen unna Dig ordentlig vila, åtminstone om söndagarna, fara till Saltholmen, Hovås e.d. och bada och ha trevligt.

Igår skrev jag ett brev på 6 (sex) till lilla Marta Jonsson i England. Den arma ungen hade visst inte fått det så trevligt därute, som hon tänkt. Istället att som gäst i familj få vara med på en massa trevligheter, får hon nästan hela dagarna passa småbarnen, och herrskapet lever ett alltför intensivt familjeliv, för att hon skall få komma ut något. Stackars liten, jag förstår henne så väl, och hon har hela mitt hjärtas medlidande. Jag har nämligen själv en gång varit i en liknande situation, och det var den svåraste tiden i mitt liv. “But that´s another story”.

Nu skrev jag emellertid och tröstade henne efter bästa förmåga. Hon talade i sitt brev om att ge sig därifrån och genom bekanta söka anställning i London. Och som jag känner Martas hela läggning, tillrådde jag det. Det är en synnerligen rättänkande flicka, men ändå glad och livad med förmåga att hålla huvudet kallt och inte göra några dumheter. Med andra ord – en praktflicka. Av vilka det tyvärr finns så få…