Torsdag den 26 juni 1913. Nu är det jag som är ”husmoran”.

Dragspelet ljuder och ungdomen dansar. På Höviksnäs brygga virvla en student och en ljusklädd flicka om efter ”Den norske valsens” smäktande toner. Och de andra flickorna skratta och jubla då de håller på att ta överbalansen vid en uppstående planka.

Hilding har varit vår trogne följeslagare under de sista dagarna. Igår kväll rodde vi ut till holmarna under det ”allestädes närvarandes” glada melodier och sen blev det en sväng om på bryggan. Men idag har Hilding rest, vet ej när han kommer tillbaka, ville nog så gärna stanna.

Även mamma har rest in till stan idag på obestämd tid. Så nu är det jag som är ”husmoran”. Jag har lagat kläder och kokat gröt och varit nog så duktig. Nu sitter jag och längtar efter honom, efter glada kamrater! Och tankar komma och tankar gå, men ingen vet vad jag tänker på!

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926