Det blev ingen Stenungsundsfärd av. På förmiddagen var Naemi nere och telefonerade och då kom en student Hilding Andreasson framklivande och presenterade sig. Han ville att vi skulle följa med ut och ro. Vid Stenungsund skulle det inte bli något vidare roligt, sa han.

Ja vi följde hans råd och i sällskap med honom, ett dragspel och en skollärare Lindblad, rodde vi till Brattön på eftermiddagen. Där var förtjusande trevligt. Precis som på fastlandet, inte alls så kal som annorstädes här i skärgården.

Folkskolläraren bjöd på kaffe i gröngräset innanför en bondgård däruppe, och där lågo vi och ”förlängde livet” och hade särdeles roligt. Men tyvärr måste vi hem och dit anlände vi vid niotiden. När vi ätit och bäddat, klonade vi iväg till en bergstopp där enligt gammal sed en tjärtunna skulle avbrännas. Det var förtjusande stiligt att se hur det ena bålet efter det andra tändes på höjderna runt om. Till slut kunde jag räkna ända till 14 brinnande tjärtunnor.

Det var ganska mycket folk däruppe och vi utbragte leven och sjöng fosterländska sånger och Rut, Naemi och jag sjöng trestämmigt. Så spelade Elin och jag på det ”allestädes närvarande dragspelet” och de andra svängde glatt om bland tuvor och stenar. Men då bålet brunnit ner tågade vi iväg för att finna en bättre dansbana.

Sedan dansade vi lite varstans på vägarna, one-step och two step och boston och pas-de-deux, ända till vid 1-tiden då vi begav oss hem. Så var det slut på den trevliga midsommaraftonen.