På lördag bjöd jag hem Karin Berg. Hon var sig lik, alltid lika angenäm och behaglig. Bara det att hon, trots att hon väl knappast sett en luta förr, visade sig synnerligen intresserad av instrumentet, noga undersökte och lyssnade på det, är ju ett bevis på, hur trevlig hon är.
Efter kaffet tog vi oss “eine kleine Promenad” utåt Strandvägen, där det för närvarande är upplagt ett större propslager mitt i promenaden. Föga tilltalande för ögat. Men det luktar så gott. Riktig skogsdoft. Nu komma vi överens om, att jag alldeles säkert kommer upp till Uppsala någon söndag i september, då alla studenter ha kommit, men ännu inte lagt av sina vita mössor.
På söndag, d.v.s. igår, var jag bjuden ut till Dr Lundberg på middag. På morgonen såg vädret nog så lovande ut, så jag skrudade mig helt i vitt och tillverkade även de sötaste små lockar etc. Men “hast Du mir gesehen”, – strax innan jag skulle ge mig av, började det stupregna, så jag måste till min stora förargelse klä mig mörkklädd istället och fara iväg, iklädd regnrock och paraply. Jag var så ilsken, så jag nära på svor över regnet, då jag stod och väntade på spårvagnen vid Karlavägen, med raknande krusiduller dinglande om ansiktet. Hela vägen ut, störtade regnet ned.
Doktorn var ännu inte kommen, utan jag satt och pratade med fröken Hassellund, tills han kom. Det var så precis sig likt därute, så det kändes, som om jag aldrig skulle ha varit därifrån. Och dock var det allt besynnerligt att nu, för första gången, sitta där som främmande.
Småningom upphörde regnet, så vi vågade oss ut för att beskåda blomsterprakten, äta krusbär o.s.v. Clematis och Phlox voro särskilt praktfulla.
Strax före middagen kom doktorn, rolig och gemytlig, som alltid. Vi fingo en utmärkt diner och sutto sen och småpratade hela eftermiddagen. Jag blev även bjuden på kväll, och sen följde mig bägge två till stationen. Som minne hade jag med mig en liten söt “Prince de Bulgarie”, en “vaniljblomma,” och en röd luktärta. Och, du milde, så mycket folk det var in till stan. Men jag lagade allt, så jag fick fin plats.
