Stackars dagbok! Du får inte reda på vidare mycket nu för tiden! Nog skulle jag kunnat fylla många sidor om sista tiden på Lerum, inflyttningen till stan, hur vi här ha haft det o.s.v. Men....
För att återgå så långt i tiden som till slutet av augusti, hände det sig då, att Ingegerd kom tillbaka till oss. Hon skrev och bad så vackert att få komma, ville gärna gå för 25 kronor i månaden. Jag tänkte nog på hennes forna mjäkighet, som gjort mig så utledsen många gånger, men så övervägde jag också att nu måste jag ju ha någon hjälp, då jag kom till stan och inte hade mamma och Lillan längre.

Och de historier jag hört om alla jungfrur, stämde mig så pass till Ingegerds fördel att jag lät henne få komma tillbaka.

Så hoppades jag också att nu då vi inte längre skulle behöva ha henne så tätt inpå oss, vid matbordet etc kanske det skulle bli drägligare. Och det har det onekligen också blivit.

Visserligen löpte vårt kontrakt på Lerum inte ut förrän 1 oktober men som vädret var föga vackert beslöto vi att flytta till stan i början av september. Så den 2 september kom en lastbil och hämtade hela bohaget och det blev ett väldigt lass. Sällan har jag skådat något dylikt. Toto hade jag jämte Ingegerd skickat in till mamma de sista, dagarna, innan vi flyttade in, jag ansåg mig nämligen kunna arbeta med inpackning, emballage etc bättre på egen hand.

Mitt rum hade ju ljusnat något, sedan taket vitstrukits och vi fått upp nya tapeter. Men mörkt är det i alla fall, för det första ligger det ju åt gården med höga husväggar runt omkring, och så sitter fönstret placerat i en vrå av rummet. Om det bara vore ljusare, skulle det vara mycket trevligare.

Kalles rum däremot är förtjusande. Det är den forna matsalen, som vi apterat till kombinerat herr och matrum. Två stora fönster vätta åt Vasaplatsen och på morgonen är där t.o.m. en smula sol. Vi ha lyckats placera möblerna mycket trevligt. Här kommer den stora mattan fullt till sin rätt på parkettgolvet. Till matvrån ha vi helt enkelt tagit köksmöbeln och klätt sofflocket med ett överblivet stycke av ottomanöverkast. Det gör sig alldeles utmärkt. Så har Naemi hjälpt mig att göra en stor, mycket vacker lampskärm.

Första tiden vi bodde här, kommo vi i den livligaste kontrovers med värden, och det var föga angenämt. Han sade helt enkelt upp oss till omedelbar avflyttning, emedan "det kommit till hans kännedom att Brunanders satt upp en primitiv vägg i tamburen för att avskilja våra resp. områden och emedan de lagade mat i ett av rummen." Han vände sig t.o.m. till en advokat och då gjorde vi sammaledes. Emellertid drog han vid närmare eftertanke öronen åt sig och det blev gudskelov inget av med den stämning han hotade med, utan det hela rann ut i sanden.

Givetvis inbringade honom dock detta tilltag vår livligaste avsky. Enligt övriga hyresgästers utsago är han också en riktig rackargubbe.

Brunanders och vi komma utmärkt bra överens. De äro sällsynt präktiga och fördomsfria människor. Vi ha haft ett par bjudningar, som varit mycket trevliga, trots sin enkelhet. Genom Brunanders ha vi blivit bekanta med ett äkta par Bange, vilka äro mycket älskvärda och trevliga människor, särskilt han, som är mycket musikalisk och spelar balalajka alldeles bedårande. Jag accompangerar honom rätt så bra på Mabel Brunanders guitarr, varöver han uttalat sin stora förtjusning.