Idag har jag bakat, och det är alltid så arbetsamt. Särskilt stekningen är besvärlig. Man får stå och hänga över spiseln nästan hela tiden och moderera värmen. Trots mina bemödanden blevo de första kakorna nästan för degiga att kunna ätas. Usch då!

På eftermiddagen har jag varit med Lillan och badat. Du milde, ett sådant vimmel av ungar det är i bassängen och ett sådant skrik, skratt och plaskande! Lillan hoppade från kandidaten, vilket såg så trevligt ut att jag följde exemplet och upplivade flydda dagars fröjder. Men hu, så våt man blir i håret, trots badmössan!

Igår var jag helt allena på “Viktoria” och såg “Flickorna från gränden” med Alla Nazimova. En verkligt trevlig filmbekantskap. Fast innehållet i de amerikanska filmerna är ju i de flesta fall synnerligen enkelt.

Kalle har ringt varje dag från Mollösund. Det är så roligt att höra hans lugna, behagliga röst. Min egen, älskade Kalles röst. Nu skall jag skriva brev till mamma för att underrätta henne om hur allt går sin gilla gång.