Onsdagen den 24 juli 1918. Aha, han är alltså i staden.

Nu var det visst ganska längesedan jag skrev i den s.k. dagboken. Och under denna tid ha vi haft en hel del skoj. Då jag på onsdag i förra veckan, som vanligt belastad med ett fiskpaket e.d. skulle inträda i vår enkla men dock boning, fann jag instucket i nyckelhålet pappas visitkort! “Aha, han är alltså i staden,” tänkte jag. Och så ringde jag upp Hotell Arvfursten, där han enligt kortet bodde och träffade honom mycket riktigt. Han inbjöd Naemi och mig att dinera tillsamman med honom och Herr Forsberg på Riche och att vi inte sa nej, förstår sig väl.

Det blev en god middag och kaffe och den kära, eftersträvansvärda lilla “kvartingen” förstås. Han hade kommit hit upp för att ordna en del saker med en fabrik “Andax” häruppe, vars utställning han skött om på svenska mässan i Göteborg. Medan han nu var här, blev det avtalat, att han, dock med kvarhållande av sina gamla affärer, skulle på sex månaders försök antaga platsen som försäljningschef för “Andax”, så nu skall han stanna i Stockholm 6 månader f.o.m. 1 augusti. Väldigt livat.

På fredag kväll voro vi med pappa och direktör Orström på “Andax” på Strands terass. Vi lyckades få ett barriärbord och där är ju en alldeles förtjusande utsikt över Nybroviken bortåt Djurgården. Vi hade riktigt gemytligt.

På lördag kväll skulle vi gå ut med Forsbergs. Vi möttes vid Operakällaren och styrde sen kosan till Hasselbacken, där vi åto ljuvlig vaniljglace och hörde härlig musik. Det var just på Margaretadagen och där satt Prins Carl och prinsessorna Ingeborg, Margareta och Märta och ett par till, antagligen för att avfesta Margareta. Den senare rökte helt glatt cigarett mellan rätterna, men att hon inte var någon van rökare, det kunde man allt se.

Från Hasselbacken gingo vi ner till “Blå porten” för att supera. Där är förtjusande vackert med utsikten över den gräsbevuxna gården med forelldammen i mitten och och pelarna på Liljevalchs konsthall i bakgrunden. Sett i ett matt, magiskt ljus, var det en förtrollande syn. Vi åto och drucko, så vi kände oss alla mätta och glada, då vi tågade därifrån.

På söndag voro vi bjudna till Forsbergs på Saltsjöbaden. Först lagade vi frukost här och bjöd pappis, och så foro vi iväg klockan 11 på förmiddagen. De ha det alldeles förtjusande vackert därute, en överdådigt trevlig lägenhet med stora utrymmen alldeles vid Ringvägens station. Herr Forsberg och barnen, Olle,”Kal Fredrik” och Ella mötte oss och framkomna undfägnades vi med kaffe av Ebba. (Vi blevo du med dem under dagens lopp). Så voro vi ute på en rundpromenad, såg på skidbacken o.s.v. och begåvo oss sen till badet. Det var något till ljuvligt vill ja’ lova.

Efter badet klevo vi fritt och otvunget halvklädda omkring varandra och hade mycket livat. Sen vankades en bussig middag och så vilade vi en stund, varefter vi klevo iväg till Restaurangen. Åh, en sådan härlig kväll! Lugnt och stilla med en glimrande fullmåne, som speglade sig i vattnet. Vi sutto en stund och förfriskade oss med sockerdricka och bakelser, varefter vi måste ge oss iväg för att hinna med 11-tåget.

På måndag blev ett fasligt festande. Naemi och jag hade berett oss att stanna hemma på eftermiddagen då Oskar ringde och frågade, om vi inte skulle komma upp till honom och pappa på Strands terass. Vi iväg förstås. Här sutto vi en bra stund och pratade, bl.a. mycket om musik. Oskar är ju väldigt slängd i det. Så kom vi att tala om stora koncertdragspel och hur det nu var, lovade Oskar och pappa mig, att jag skulle få ett sådant.

Jag har bara att gå och välja ut ett. Ack, så roligt! Rätt som vi satt, framkom ett förslag, att vi skulle gå på “Dansut”. Vi iväg, förstås. Där beställdes champagne och vi dansade och skålade värre och hade särdeles livat. När vi vid 12-tiden begåvo oss därifrån ville Oskar nödvändigtvis bjuda på supé på Riche.

Och det blev en supé vill jag lova. En underbart härlig kötträtt, Chateau Yguen (oh!!), kaffe, likör och punsch. Hade man varit som många andra, hade det nog gått lite runt i huvudet sen. Bl.a. talade vi mycket om, att Ella skulle hälsa på i Värmland och Rut sedan hos Forsberg, och det blev bestämt att Ella skall fara nu i veckan. På tisdag reste pappa till Göteborg igen, men sedan han gjort en avstickare till Värmland kommer han hit igen.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926