Måndag kväll klockan halv 11. Nu har jag visst inte beskrivit mina levnadsöden på en hel vecka. Och eftersom jag nu förgäves söker draga mig till minnes den gångna veckans händelser, måtte de inte ha varit något världsomskakande.

Två kvällar var jag uppe på Skansen, en gång ensam och en gång med Naemi. Den gången jag var ensam, var musikprogrammet alldeles ovanligt trevligt. “An der schönen blauen Donau”, och en svit ur “Peer Gynt”, valsen ur “”Hoffmans äventyr” etc.

På lördag middag reste Naemi och jag ut till Maja och Edvard, som bodde vid Älgviken, en mil från Nynäshamn. Därute tillbragte vi en angenäm, stilla helg, huvudsakligast sysselsatta med att äta god mat. Jag åt svamp och tomater, så jag höll på att storkna.

På söndag middag tog vi en härlig promenad till ett ställe, som hette Trasthammar (vackert namn) och där det var alldeles förtjusande vackert. Där fick vi också sätta i oss så mycket körsbär vi orkade, och jag skall säga det konsumerades!! Jag hade dessutom kappfickorna smockfulla.

Före middagen var jag ute och plockade en massa smultronblad, som jag sedan torkade, och nu skall använda till té. Vi blevo bjudna på smultronté därute, och det smakade ljuvligt. Edvard hade fiskat upp en stor gädda till middagen. Den smakte med svampstuvning, sockerärtor och tomater, vill jag lova!

Vid halv 10-tiden skjutsades vi till station, Edvard reste också in. Hemfärden tillbragtes med tidningsläsning, och väl hemma vilade vi snart i Morphei armar.

Idag på morgonen klockan halv 8 var jag nere vid Centralen och mötte Elsa, som kom från sin semester. Hon ser synnerligen fet ut efter alla matorgier hemma. Och så har jag varit riktigt lat i Skandia idag. För det första har jag nu mycket litet att göra, för det andra var herr Jansson för ovanlighetens skull borta, för det tredje var jag allmänt “Måndagsslö.”

Jag var med Ingvor Berg först på frukost och hörde på Vaktparaden, och när sedan den lede frestaren i herr Andreassons gestalt bjöd på kondis, följde jag med till Parkcaféet. Vem sitter där, om inte herr Fröding i Skandia samt fröken Högberg och en flicka till. Herr Fröding blev faktiskt så konsternerad, då han fick se oss uppträda på skådebanan, att han rent av glömde att hälsa!!