Klockan halv 8 på morgonen. Igår hade allt Elsa och jag den “slöaste” söndag man gärna kan tänka sig. Ut på landet någonstans skulle vi förstås. Jag föreslog att fara till Bosön, där det skall vara mycket vackert. Men Elsa ville längre bort och satt och bläddrade i ABC-tabellen, tills hon slutligen fastnade för Gustafsberg. Nå jag samtyckte.
På lördag eftermiddag stekte jag makrill och kokte potatis, som vi skulle ha till matsäck och strök sedan 4 blusar och 3 kjolar, som jag en eftermiddag tvättat hos tant.
Klockan 9 gick båten, och vi voro nere i god tid, så vi fingo bra plats, fast båten sedan blev fullsatt förstås. Efter två timmar voro vi framme. Men, du milde, vad Gustafsberg såg tråkigt ut redan vid första anblicken! En smutsig, båtbelamrad kaj och en massa fabriksskorstenar och stora, fula komplex. Porslinsfabriken förstås!
Vi vandrade på måfå en väg bortigenom och sågo då, att nästan i varenda trädgård tronade en “porslinsgubbe” eller en kruka på en piedestal och på vartenda hus fanns det årtal, vilket särskilt retade Elsa. Vi hade tänkt att kunna bada, men vädret var kallt och molnigt, så det var inte alls inbjudande.
Så slogo vi oss ner på en liten kulle vid vägen och åt och låg där sedan och läste en god stund. Därefter begav vi oss till “hotellet” en tröstlöst ful, stor, vit byggnad med uppgång på baksidan. För att någorlunda trösta oss, beställde vi här choklad och fick ett intetsägande blask, men tårta, som var bra.
Vi läto våra saker vara kvar och promenerade sedan ett stycke först till kyrkogården, där vi lade märke till, en i berget ínsprängd grav, och sedan utåt landet en bit, varefter vi hämtade sakerna och i en backe ovanför hotellet åt upp resten av maten och låg och illslöade till halv 7, då en båt, som väl var, gick till staden.
Framkomna slunko vi in på Norrlandsautomaten och tärde kvällsmat, jag med två efterrätter. Något roligt skall man väl ha. Och när vi kommo hem, gingo vi genast och lade oss.
Och nu känner jag mig så i högsta grad “uneasy” och led på allting. Förfärligt mycket har jag att göra i Skandia och ingen arbetslust. Oh, Gud, den som ändå vore uppe hos dem i Värmland och slippa från alltihop!
